Konstnären Per Månsson som “skapade, brann och glömdes bort”

Bild som illustrerar objektet

Beskrivning:Konstnären Per Månssons samling innehåller framför allt konst. Det rör sig om ett tiotal oljemålningar och akvareller, 17 grafiska blad av olika typ, sex tryckplåtar och fem klichéer. Flera motiv från Nyköping, men också porträtt från Spanien och Paris samt sakrala motiv.

Merparten är gåvor 1972 från brodern Ola, systern Anna och ytterligare en släkting. De har dessutom bidragit med en brevsamling. Brev från Per till släkt och vänner, ofta rikt utsmyckade med teckningar, mellan åren 1915-1948. Samt fyra fotografier. Ola Månsson har skrivit en minnesskrift över broderns konstnärskap, se litteraturhänvisning.

Citatet i titeln ”Han skapade, brann och glömdes bort” kommer från en artikel i Södermanlands nyheter 1991 (se nedan). Trots en internationell karriär och många bidrag på museer och i kyrkor är han fortfarande en konstnär i det fördolda, och breven kan visa på hans ofta nog mustiga språk som talar om både envishet och lynne. Som exempelvis ett till brodern Ola, om en skuld, på 1940-talet: “Jag ger fan i herr direktören, med sina milioner. Han kan använda dem snart nog som toilettpapper. Jag målar snart ihop nya grejor – förresten går det visst bäst att både måla och sälja när man är arg!”. ”En renässansmänniska med alla en sådans förtjänster och brister”/Ur minnesord vid Pers bortgång 1949 av K. Martin Westerberg, se vidare längst ner.

Nedan följer en kort beskrivning av Per Månssons konstnärskap följt av en personbiografi.

Per Månsson(1896-1949) var självlärd konstnär och fick sin huvudsakliga utbildning under studieresor i Frankrike, Spanien och Italien i unga år. Hans fasta bostad under 1918-1927 var i Nyköping där han hade sin ateljé i familjens hus på Brunnsgatan 39. Under några år ägnade Per sig åt sakrala motiv, han målade altartavlor och glasmålningar i flera Sörmlandskyrkor, bland annat i Alla Helgona, Torshälla, Eskilstuna och Lunda kyrkor. Samt i kyrkor i Tortuna, Ovanåker, Sveg och Huddinge.

Sin första utställning hade Per Månsson i Köpenhamn 1918. Senare har han medverkat i ”Uppsalagruppens” utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm 1926, och i samma lokal på ”Fria Gruppens” expo 1929. Han har deltagit i samlingsutställningar i Paris, Rom, Budapest och Wien samt haft egna utställningar i Sverige. Per Månsson är representerad på flera museer i Sverige och även i Museo Moderno i Madrid.

Om Nils och Brita Kristina Månsson och de fyra barnen, ur församlingsböcker mm:

Föräldrar: Nils Månsson föddes 1853 i Vinslöf, Kristianstads län. Hans hustru Brita Kristina Olsson föddes 1858 i Munktorp, Västmanland.
Nils och Brita Kristina gifte sig 1890 och flyttade omkring 1895 till Torlunda, Torshälla, Hällby socken i Södermanland, och vidare år 1903 till Blackstaby i Blacksta socken. Där bodde de kvar till 1918 då familjen flyttade till Nyköping (kv II:29 C/23 Kv Hotellet 14/Brunnsgatan 39). Där står Nils noterad som direktör. Nils dog 1927 och Brita Kristina 1932.

Barnen är noterade som ”icke döpta” och med efternamnet Månsson, och inte det sedvanliga, att man tog faderns förnamn och lade till –son eller –dotter.

Karin föddes 1890-12-26 i Vinslöf, Kristianstads län. År 1912-19 står hon noterad som ”barnsköterska” i Nyköping. Karin ärvde huset på Brunnsgatan 39 i Nyköping, och bodde kvar till sin död 1967.

Anna föddes 1893-02-21 i Vinslöf, Kristiandstads län. 1931-41 är hon noterad som ”vävlärarinna” i Nyköping. Anna flyttade 1933 till Stockholm, Bromma och gifte sig 1947 med fastighetsmäklaren i Södertälje Karl Edvin Holmgren född 1890 i Vårdinge, Stockholms län. De bodde i Södertälje. Anna blev änka 1963 och flyttade vid något tillfälle till Uppsala (brodern Ola?) där hon dog 1981.
Anna har under 1930-talet själv bidragit med ett 50-tal objekt, gåvor till Sörmlands museum från olika socknar i Södermanland, de ingår inte i denna samling, även om enstaka föremål faktiskt kan komma från Månssons hem även om det inte framgår av accessionskatalogen. Den samlingen kan sökas under hennes namn.

PER föddes 1896-08-11 i Torlunda, Torshälla. Flyttade med familjen till Blacksta by 1903, år 1912-19 noterad som ”artist”, i tidigare församlingsbok ”fotograf”. Familjen flyttade till Nyköping 1918, Brunnsgatan 39, där han haft en ateljé i samma hus som familjen bodde. År 1927 flyttade Per till Stockholm, Maria Magdalena församling. År 1933 gifte han sig med Hertha Svensson. Per gick bort 1949-07-07 i Stockholm, Maria Prästgårdsgata 1 A.

Ola föddes 1900-07-20 i Torlunda, Torshälla. År 1912-19 står han noterad som ”med stud”, senare läkare. Ola flyttade 1929 till Uppsala där han gick bort 1982.

Några citat om Per Månsson från olika källor:
“Ett en smula maniererat och arkaiserande måleri, träffar man på hos Per Månsson, som numera är bosatt i Stockholm. Han skildrar gärna med saftiga penslar olika material: köttstycken, metaller, tyger. I sina stilleben har han också lyckats åstadkomma det som är mest värt; rätt mycket har konstnären säkerligen därvidlag lärt av Courbet” /Ur Sörmlandsbygden 1939 sidan 56.

Utdrag ur kåseri i Södermanlands Nyheter 1991-09-26:
…”I början på 1970-talet hade Södermanlands Museum en stor minnesutställning av Per Månssons konst. Den fyllde alla smårummen. Det var i samband med att ett gammalt släkthem i Nyköping upplöstes; om jag minns rätt var det Per Månssons systers hem. Jag minns att jag var hemma hos henne och skrev om de många målningarna hon hade, innan de togs till museets utställning. Jag var också uppe i Per Månssons ateljé intill, i ett hus på Brunnsgatan som inte finns kvar. Där fanns då fortfarande spår efter hans tid. På utställningen i Nyköping framträdde Per Månssons bror Ola, läkare i Uppsala, och berättade om sin bror. Han hade också skrivit en liten biografi över honom”. /Sign Sofia

Utdrag ur ytterligare ett kåseri 1991-10-31 av samma signatur som ovan:
”Han skapade, brann och glömdes bort”. Så skrev en tidning nyligen om konstnären Per Månsson, som levde mellan 1896 och 1949, tidvis verksam i Nyköping, där länge hans ateljé fanns kvar. Om honom berättade jag nyligen i denna spalt, med anknytning till att ett galleri i Stockholm under hösten haft en utställning av Per Månssons måleri, och att han då dykt upp i rikspressen som en nästan okänd begåvning. Helt glömd var han dock inte – bl a har Thora Dardel berättat om hur han uppmärksammades bland de svenska målarna i Paris på 1920-talet, och också att han deltog i en internationell utställning i Wien 1947”.

Per Månsson in Memoriam, slutord av K. Martin Westerberg i ”Per Månsson, Minnesskrift av Ola Månsson”, Weilands Tryckeri i Uppsala 1972:
”En målare har dött och många arkitekter och konstnärer sörja förlusten av en säregen och värdefull medarbetare och vän.
Per Månsson var en renässansmänniska med alla en sådans förtjänster och brister. Slösande givmilt gav han oss sin vänskap och lika helhjärtat och intensivt gav han ut sig själv i sin konst. Få ha bättre än han kunnat i skakande bilder ge oss en föreställning om det skakande drama Jesu liv och död utgör. Han kunde det, ty han hade under en grov yta kunnat bevara sin starkt religiösa natur oförstörd. Det skall också här till beröm sägas, att alla de präster, som kommo att samarbeta med honom under årens lopp, voro klarsynta nog att se igenom målarrocken rätt in i hans varma hjärta. Själv har jag fått bevittna vad ett samarbete med Per Månsson kunde ge av glädje och värde under den tid han arbetade med de målade fönstren i Svegs och Ovanåkers kyrkor.

Men lika intensiv och äkta är han i sina bilder från Nordfranska kustbyar, spanska gårdar eller – sörmländsk skärgård. I Västerljungs socken kom han också att bygga sitt sommarhus, där många av hans senare års vackraste konstverk blevo till.

Det vore frestande att som en avslutning på dessa minnesord få citera hela det 16-sidiga brev han 1940 skrev till mig med tankar om vänskapen och dess betydelse för en mans arbete. Men följande är kanske nog? :… jag arbetar hårt i denna förtvivlade kamp mot ett mål, som jag en skönjer. En instinkt som Gud fader lagt ner i min själ leder mig att gå fram i mitt liv som efter en rät linje. Men det är grumset farvatten föröver”.

Se även om Per Månsson i Svenskt konstnärslexikon och en kort notis i Carl-Arne Hornberg ”Nyköping, Östersjöns dotter”, sidan 183.

Organisationskod:SLM

Identitetsnummer:17196

Samtidigt förvärvat:Samling: Konstnären Per Månsson som “skapade, brann och glömdes bort”

Förvärvsdatum:1972

Grupperingar

Objekttyp: Samling
Objekt i samlingen: 47 stycken


Källhänvisning

Showing qrtag“Konstnären Per Månsson som “skapade, brann och glömdes bort””, Sörmlands museums samlingar, hämtad 19 mars 2024
https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/collections/c24-245/