Näfveqvarns bruk (1623-2010)

Bild som illustrerar objektet

Beskrivning:Praktföremål nummer ett i Sörmlands museums samlingar från Näfveqvarns bruk är den så kallade Bergslagsurnan, formgiven av Eric Grate och presenterad på utställning i Paris 1925. Några fotografier från 1937 på den då 90-årige kopparsmältaren och bössvarvaren Carl August Gezelius får representera alla dem som arbetat på bruket. Två olika sidor av brukets historia.

Nedan följer en kort beskrivning av några av föremålen följd av en kortfattad företagshistoria:

Förutom ovan nämnda konstgjutgods, Bergslagsurnan, ingår Carl Elmbergs kyrkogårdsurna (nr 2). Fyra 1,80 m höga gjutjärnskandelabrar i klassicistisk stil från 1930,talet, formgivna av Harald Wadsjö. Också dessa presenterades på utställningen i Paris 1925. En fontän, pojke med fiskar, design Conrad Carlman troligen på 1920-talet, var med på en utställning vid Nyköpingshus 1952 över ”konstnärligt gjutgods”.

En vägvisare av gjutjärn, vilken är inregistrerad i samlingarna står fortfarande ute i Nyköpingstrakten. Den bär inskription: “WÄGEN TILL ARNÖÖ STJERNHOLM TUNABERG OCH NÄFVEQVARN. J.G.D.B. 1791”. Bokstäverna J.G.D.B. står för Isak George de Besche (1780-1841). Han blev den siste av familjen de Besche på bruket.

Många gjutjärnsprodukter för hushållet tillverkades, mortlar, grytor, stekpannor och våffeljärn för att nämna några. Men även andra produkter tillverkades. Exempelvis en tvättgryta eller så kallad pannmur från 1800-talet och en domkraft från 1920-talet. En vedspis från Arnö och 38 obetydliga kulor av lergods. De sistnämnda var så kallade spiskulor och tillhörde ett experiment med kulrostspisar under ledning av ingenjör Gustaf Bergman. Tanken var att de skulle bidra till att behålla och till och med öka värmen, det blev aldrig någon succé.

En enkel spjälstol från slutet av 1700-talet eller början av 1800-talet uppges komma från ”Näfveqvarns bruk”. Det är en inredningsdetalj från själva bruksmiljön, möjligen herrgården. Det är troligt att flera föremål, bland annat stolar och glas från 1800-talet, med enda notering ”från Nävekvarn” också kommer från bruksmiljön och kanske till och med från herrgården. En oljemålning av direktör Johan Sederholm från 1886, okänd konstnär, ingår i en samling från leksaksfabrikör Otto Berglind i Nyköping (SLM 22609). Thora Thersner har avbildat bruksherrgården i ett grafiskt blad samt med en blyertsteckning, 1800-talets mitt.

Många fotografier och vykort avbildar både herrgård, bruket och miljön. De förekommer i flera samlingar. Den serie bilder som tog på den 90-årige kopparsmältaren Carl August Gezelius år 1937 får representera alla de som arbetat på bruket under århundraden, tillsammans med ytterligare några foton på arbetare från senare tider, den sista från 2009.

Vidare kan nämnas en annan samling, SLM 17097 ”Tunabergs koppargruva”, föremål från den siste gruvfogden Anders Petter Lindgren (1814-1899). Den gruvan fick ett uppsving på 1600-talet i samband med att Näfveqvarns bruk anlades.

Kort historik:
Näfveqvarns bruk anlades 1623 av familjen de Besche. Den första produktionen utgjordes av kanoner och kanonkulor, bland annat på grund av 30-åriga kriget. Bruket övertogs av familjen Sederholm 1806 som ägde bruket fram till 1963 då ASEA tog över. Efter flera ägarbyten lades Näfveqvarns bruk ner 2010.

Produktionen har under århundraden bestått av hushållsföremål, redskap och verktyg av gjutjärn, oftast med markeringen NQ. I slutet av 1800-talet var Huskvarna, Bolinders och Näfvekvarn de stora tillverkarna av vedspisar i landet.

Ett uppsving skedde under 1920-talet då man satsade på formgivning och varorna visades upp på de stora världsutställningarna. Under utställningen i Paris 1925 kom Sverige på andra plats efter värdnationen Frankrike rörande medaljer och hedersomdömen, och Näfveqvarns bruk var ett av de företag som låg främst. Sveriges formgivarelit låg bakom framgångarna och kanoner, grytor och stekpannor ersattes av föremål till trädgårdar parker och kyrkogårdar, såsom urnor, bänkar och fontäner. Under 1930-talet kom funktionalismen med andra stilideal och en bit in på årtiondet upphörde bruket med formgiven gjutjärnskonst.

Efter det att ASEA övertagit bruket 1963 upphörde man helt med järntillverkningen 1964. Under senare år bedrevs aluminium- och magnesiumgjuteri. År 2010 lades bruket ner för gott, nästan 400 år efter grundandet.

Organisationskod:SLM

Identitetsnummer:17219

Historik – Ort:Nävekvarn

Historik – Socken:Tunaberg

Historik – Län:Södermanland

Historik – Land:Sverige

Grupperingar

Objekttyp: Samling
Objekt i samlingen: 67 stycken


Källhänvisning

Showing qrtag“Näfveqvarns bruk (1623-2010)”, Sörmlands museums samlingar, hämtad 19 mars 2024
https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/collections/c24-268/