Bonden Elsa Rosén på gården Malmberg i Vingåker

Omslagsbild

Titel

Bonden Elsa Rosén på gården Malmberg i Vingåker

Anmärkning

Elsa Rosén var född på gården Malmberg i Vingåker. Efter faderns död 1952 drev hon själv gården fram till sin död 2006.
Samlingen består av ett antal kläder och skor som tillhört Elsa Rosén som drev mindre jordbruk i Vingåker. Här ingår också ett antal lådor julpynt. Elsa var född 1920, kläderna är från 1950-talet till 1980-talet.

Ur beskrivning av Elsa Rosén:
"Lördagspigor på Malmberg. Mina äldre syskon var lördagspigor hos Elsa Rosén på Malmberg och det är 1940 talet som jag nu ska berätta om. Varje lördagsmorgon gick de på Malmbergsstigen genom Olleshagen ner till Malmberg. Jag var den yngsta av flickorna i hemmet och fick stå på tillväxt för detta jobb. Elsa hade sagt att inga småungar fick följa med, kanske jag kunde få börja när jag gick i andra klass? Gissa vad jag längtade efter den dagen! Jag var väl förtrogen med Malmbergsgården för det hände ibland att någon av oss barn fick följa med pappa när han på söndagseftermiddagen cyklade ner till Malmberg för att tala med Arvid, Elsas far. Pappa lämnade mig alltid i sten köket och där fick jag sitta på kökssoffan och bläddra i tidningar tills Elsa kom och tog mig med upp i huset eller ut till stallet till Erk eller in i ladugården för att se kalvarna.

Äntligen blev det den lördagen då jag fick följa med på Malmbergsstigen som lördags piga och mina minnen är från hösten 1942. Efter knackning på köksdörren steg vi in i det stora sten köket. En spis kåpa gick längs med väggen och fram över vedspisen. Golvet var alltid så kallt på stenplattorna så det gällde att gå på den långa trasmattan fram till köksbordet och sätta sig på soffan. Mina äldre syskon hade lärt mig att inte göra någonting utom det Elsa sade åt oss att göra. Vi började alltid med att fylla vattenkastrullen på vedspisen och sedan diskade den äldste av oss, torkade gjorde näst äldsta och jag fick torka besticken. Trasmattorna i köket togs ut och skakades av två syskon, en i var kortända. Det var bra om det smällde för då var Elsa nöjd och sa ”jag hörde att det smällde”. Köksgolvet sopades, även källarfarstun. Mattorna lades på och det var svårt att få dem rakt på golvet för de var ju så långa och tunga! Inför de stora högtiderna bakade Elsa i sten ugnen. Ivan, hennes dräng fick bära in en särskild torr ved och trava in i sten ugnen. Elsa tände på och vad det brann! När elden falnat och bara glöden återstod rakade Elsa ut dem och ner i askhinken. Nu var det dags att sätta in brödet i ugnen. Det tog bara en kort stund så spred sig doften av nybakat bröd i hela huset.

Efter köksstädningen var det dags att gå den trånga stentrappan upp till bostadsdelen. Där låg Elsas rum som kallades telefonrummet (419 var telefon nr). Mattan skulle ut och skakas och möblerna dammas. Korkmattan skulle våt torkas.

Nästa rum var Elsas fars rum som vi inte fick röra. Där luktade det starkt av cigarr rök.

Tredje rummet hette radiorummet och det minns jag bäst för där fanns så ovanliga saker från fjärran länder. Elsas far hade varit sjöman och seglat på de stora haven innan han gifte sig med Märta, Elsas mamma. Vi fick damma alla fotografier mycket försiktigt, som bröllopsfotot på Märta och Arvid. Sorgligt var det att damma kortet på Elsas enda syskon Britta, som dog vid nioårsåldern i bukhinneinflammation. Jag minns hur ledsna mina äldre syskon var för de var ju skolkamrater med Britta. Många tavlor fanns på väggarna av Atlantångare som Arvid mönstrat på, och många fajans krukor, porslinsfat, sköra glasskålar mm. Vi trodde att allt var mycket dyrbart och fantiserade om från vilka avlägsna länder sakerna kom. Radiorummet hade så vackra stolar med flätad rottingsits. Elsa ville inte att vi skulle sitta på dem för hon var så rädd om dessa möbler. Det fanns också en stor ek chiffonjé där nickedockor av finaste porslin satt i öppna hyllor. I radiorummet stod alltid julgranen och hon hade julgransplundring för oss barn på Eriksberg.

Det fjärde rummet var finrummet och det var kallrum. Vi lördags pigor städade nog aldrig det vad jag minns. Möblerna i Hanstarummet (det kallades så) var vita stilmöbler med sidenklädsel. När jag tjatade på Elsa kunde hon ibland låsa upp och visa rummet.

På vinden fanns klädförrådet. Dit fick vi bara klättra upp vid vårstädningen som alltid skedde 1:a maj.
När jag började som lördags piga 1942 bodde Elsas mormor på vindsrummet. Elsa skickade en gång upp mig med ett glas mjölk till henne. Jag spillde lite av mjölken i den branta vindstrappan. När jag kom in i kammaren sa hon inget till mig utan bara tittade på mig! Elsa var noga med att vi begav oss hem innan mörkret kom. Vi gick ju genom skogen. Vi fick betalning när vi fått på oss ytterkläderna. Den äldste fick 60 öre, näst i ålder fick 40 öre och jag fick först när vi bara var två som kom!"
Barbro Wikström, Malmbergs soldattorp

Museikod

SLM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

17038

Samtidigt förvärvat

Samling: Bonden Elsa Rosén på gården Malmberg i Vingåker

Tillkomsttid start

1950

Tillkomsttid slut

1980