Header

S:t Anna öppnade redan 1799 men även innan det fanns någon form av hospital på platsen. S:t Anna låg vid ån i närheten av Västra kyrkogården i Nyköping.

Under sent 1700-tal förändrades synen på psykisk sjukdom, det började ses som behandlingsbart. Den förändrade synen ledde till att hospital byggdes runt om i Sverige, bland annat i Nyköping.

Under tidigt 1900-tal bodde det drygt 300 patienter på S:t Annas sjukhus, lika många kvinnor som män. De som var arbetsföra sysselsattes i trädgården. Det fanns också en fruktträdgård och verkstad. Sjukhusområdet var inhägnat med ett plank.

Patienterna på S:t Anna levde med någon form av så kallad sinnessjukdom, till exempel: ursinne, tungsinne, vansinne, förryckthet, svagsinthet, fånighet, allmän förlamning och fallandesot. De flesta kom från enkla förhållanden. En stor del av männen var industri- och lantbruksarbetare. Många av kvinnorna hade arbetat i hushåll, som till exempel kokerskor eller tjänarinnor.

Antalet intagna ökade kraftigt under början av 1900-talet. Därför byggdes Strängnäs hospital 1922 med plats för 800 patienter, tanken var att det skulle ersätta S:t Anna som var slitet. Men det fanns ett så stort behov av vårdplatser att de fanns parallellt med varandra under en stor del av 1900-talet.

Under 1960-talet kom kritik mot institutionsvården och man tyckte Psykiatrin skulle integreras i den övriga sjukvården. Verksamheten på S:t Anna stängdes 1971 och i dess ställe öppnade den psykiatriska kliniken vid det nya lasarettet i Nyköping. I den nya byggnaden fanns en toppmodern standard. Interiört fanns även plats för fritidsrum, terapirum, butiker och caféer.

Läs mer om samlingen