Header

Beskrivning: Minnessamlingen handlar om drömmar om bröllop och om en längtan efter barn, som ledde fram till ett borgligt bröllop i Paris. Äktenskap var en viktig förutsättning för att få adoptera. Materialet handlar om bröllopet och hur familjen så småningom växte. Det finns en berättelse och ett antal fotografier från bröllopet (D12-0218-0221).

Meddelarens berättelse:

"Giftermålet
Vi gifte oss 14 april 1989 i Paris.
Bröllopsdatumet hade föregåtts av ett långt förhållande som sambos. Arne och jag träffades på vår gemensamma arbetsplats, förskolan Svanen i Norrköping 1980. Vi flyttade ihop i en lägenhet i Norrköping, men studerade på olika orter. Vintern 1985 –86 reste vi i ett halvår som backpackers i Indien –Nepal. Då började vi tala om att eventuellt adoptera barn eftersom jag inte blev gravid.

När vi kom hem anmälde vi oss till en utredning för ofrivillig barnlöshet. Efter en tids utredning blev jag gravid och fick missfall. Efter en lång tid med smärtsamma, fysiska och psykiska påfrestningar gick vi med i adoptionsorganisationen Barnen Framför Allt. I samband med att vi började informera oss om adoption stod det klart att äktenskap var en viktig förutsättning för att få barn. Resten av världen räknade inte samboförhållande.
Jag hade i mina flickdrömmar tänkt mig ett bröllop i kyrkan med svart klänning och myrtenkrona, på samma sätt som jag sett på en oljemålning hos mormor. I mina tankar skulle myrten komma från egen odling och klänningen vara sydd av mig.

Vi ville ha ett romantiskt bröllop. Förutsättningarna för bröllopet var en stark önskan om föräldraskap. Adoption kostar pengar. Vi bodde i Nyköping, sedan ett halvår tillbaka, utan släkt och vänner. Vi bestämde att gifta oss borgligt i Paris och efter vigseln hålla en middag med familjerna i hemmet. Med dessa förutsättningar ville jag fortfarande sy min klänning. Att ordna med en frisör i Paris kändes inte aktuellt. Jag bestämde mig för hatt och dräkt. Ripstyget till dräkten köpte jag i Norrköping. Det blev inte svart, inte vitt- men grått. Jag hade en lång textil erfarenhet hemifrån, genom utbildningar och eget arbete. Jackans mönster ritade jag själv. Jag tyckte det var spännande att leka med riktningen i strukturen. Kragen tog jag från en blus i tidningen Femina. Kjolen blev kort och vippig. Jag ville inte ha en smal pennkjol med sprund, kanske för att jag tänkte på en viktoriansk turnyr till jackan med skört. Hatten köpte jag också i Norrköping och sedan skaffade jag tyllet och gjorde jätterosetten. Jag hade en bild av en kvinnlig ryttare till häst från förr med långa hattband och stilig ridjacka. Skorna och granathalsbandet hade jag sedan tidigare. En liten trikåtop att ha under jackan köpte jag från Benetton.

Vi kom ner till Paris ett par dagar före vigseln på Svenska ambassaden. Fotograf och vittnen ordnades genom ambassadkontakten. Buketten hade jag skissat hemma och funderat mycket på. Jag visste inte heller riktigt vad jag kunde få tag på när det gällde vårblommor i Paris. Vi gick in i en blomsterhandel och beställde buketten på plats. Liljekonvalj blev inte möjligt att skaffa fram med ett par dagars varsel. Först visade floristen små hårt bundna buketter som var på modet i Frankrike då. Men vi förstod varandra bra och jag blev mycket nöjd med blommorna och min långa droppformade bukett. Även formen på buketten måste ha varit ett minne från mormors bröllop. Efter vigseln tog fotografen kort utanför ambassaden och Arne tog flera kort i ambassadens park.

Vi fick hämta vår dotter Julia Wendyam i franskspråkiga Burkina Faso i november 1992. Hon var född i mars samma år. Vår son Mateo fick vi hämta i Colombia, november 1996, född januari samma år".
Yvonne Grip
Eskilstuna 2010-03-07