Header

Beskrivning: Fyndplatsen för Skogstorpsyxorna

Anmärkning: "Yxorna har en intressant fyndhistoria. De hittades 1864 på Skogstorps ägor vid Kälby i Fors socken då man i närheten av Eskilstunaån gjorde i ordning ett stycke mark för nyodling. Man kan identifiera fyndplatsen även denna dag. Yxorna låg strax under grästorven och bestod av flera delar: ett stort yxblad av brons, brutet i två bitar, nackpartiet av en liknande yxa samt småbitar av skaften som ursprungligen var av ek med höljen av brons. Inläggningar av guld och bärnsten pryder nackpartierna. Eggbredden är 29.5 cm och höjden från egg till nacke 38.5 cm medan skaftets ursprungliga längd knappast kan ha överstigit 40-45 cm. Det märkliga med fyndet var bl a att det bevarade yxbladet är gjutet av brons över en kärna av lera. Liknande kultyxor har påträffats i Skåne och i Danmark. De kan alla dateras till bronsålderns mitt, omkr 1200-1000 f Kr. Fyndåret, eller senast året därpå 1865, hamnade Skogstorpsyxorna hos George Stephens i Köpenhamn, professor i engelska vid universitetet där. Stephens hade flyttat till Köpenhamn 1851 och gjort sig känd inte bara som språkforskare utan också som samlade av antikviteter, böcker och konstverk. Genom hans försorg fogades de två delarna av den bäst bevarade yxan samman med en järnstav inne i halsen mellan nacke och egg, medan brottet fylldes i med målad gips - detta finns beskrivet på en etikett som nu ligger arkiverad i Statens historiska museum i Stockholm. Lagningen utförde 1865 och vad jag vet har inga försök gjorts för att plocka isär de två delarna för att ersätta järnstaven med ett ur konserveringssynpunkt lämpligare mer beständigt material. År 1866 skänkte George Stephens Skogstorpsyxorna till Historiska Museet där de införlivades i samlingarna med inventarienummer 3573. [...] År 1881 gjordes vid Kälby ett kompletterande fynd - en bit av ett skafthölje av brons och skaft av ek. Dessa överlämnades till Historiska museet som gåva av godsägare Bergstedt på Skogstorp" /Ur "Skogstorpsyxorna på återbesök" i "Husby-Rekarne Hembygdsförenings årsskrift nr 3 (1995), sidan 2