Header

Beskrivning: "Leran transporteras till bygget". Daniel Smedberg och Gustaf Adolf Börjesson bygger ett stenåldershus under Ernst Kleins stenåldersexperiment sommaren 1918.

Anmärkning: I "vildmarkerna" runt greve Eric von Rosens slott på Rockelsta genomfördes en av de första svenska studierna i experimentell arkeologi sommaren 1918. Två män fick i uppgift att leva stenåldersliv, och med hjälp av sten och benredskap bl a fälla träd, bygga en hydda och en flotte, fiska, mala säd och laga mat. Alltsammans dokumenterades i filmen "Stenåldersmannen" som fick biopremiär i maj 1919, och visades som utbildningsfilm för svenska skolbarn långt in på 1960-talet.

"Lertaget togs upp i kanten av ett kärr, ungefär tre minuters väg från bygget. Leran höggs loss i fyrkantiga klumpar och kastades i en grop, där en del vatten samlat sig. Den borde, efter vad som ännu brukas vid liknande byggen i södra Sverige, ältas och stampas för att bli homogen och smidig, innan den begagnas. Stenåldersmännen arbetade med både händer, fötter och trästampar i sin lergrop, men funno, att det gick förfärligt långsamt att på det viset få några mera betydande kvantiteter lera i färdigt skick. Småningom upptäckte de, att den lera, som legat fyra, fem dygn i vattnet, var lika fin och smidig som den de ältat. De beslöto de att ge ältningen på båten. Den genomblöta leran packades på en bår av hopknutna hasselkäppar och granris, varvid åtskilligt av det överflödiga vattnet silades av. Resten rann undan, medan leran låg på arbetsplatsen. Och ältningen fick den nog av när den med nävarna bultades in i riset, ett drygt arbete, som tog många dagar och som till största delen föll på Börjesons lott, då han ju från början åtagit sig att sköta de mera husliga sysslorna. [...] Hur många bårar som buros upp från lergraven till hyddan finns det tyvärr ingen anteckning om. Men graven var både vid och djup, när arbetet var slut, och hyddans väggar voro täckta med ett tjockt lager lera både in- och utvändigt. De innersta lagren voro fast inbakade i riset. När de torkade, uppstodo en mängd sprickor, i vilka nästa lager fick fäste. Sedan dessa sprickor botats med ismetad lera, jämnas ytorna av, och torkade utan att spricka. Hela väggen fingo en fin, gråvit färg, mot vilken de mörkgrå stolparna vackert avtecknade sig" /Ur "Stenåldersliv" av Ernst Klein (1920) sidan 93-94.