Header

Beskrivning: Avbild av missionshelgonet S:t Eskil i Ytterselö kyrkas altarskåp från början av 1500-talet.

Anmärkning: "Till England hade Sörmlands bägge missionshelgon sin viktigaste anknytning. Det var dels engelsmannen Eskil, som verkade i Rekarne, dels svensken Botvid, som fick sin kristna skolning i England, innan han återvände till sin hembygd på Södertörn.. Eskil sändes till Rekarne för att bli den förste svenske biskopen "nordanskogs", d.v.s. norr om Kolmården och Tiveden. Han byggde sin domkyrka i Tuna, som senare skulle efter honom kallas Eskils Tuna. Möjligen år 1038 ljöt han martyrdöden, då han uppsökte den gamla trons säkraste fäste, offerplatsen i Strängnäs, och sedan fördes hans kropp till Tuna, där han fick sin grav i en kyrka, som uppfördes på norra åstranden. Den kyrkan blev senare johannitemunkarnas klosterkyrka och fick stor berömmelse genom de många under, som inträffade vid den helige martyrens ben. [...]. S:t Eskil synes ha varit en god organisatör. Av allt att döma lyckades det honom att organisera Rekarneslätten i ett flertal små församlingar, som var och e byggde sin timmerkyrka så som tidens sed bjöd. Vi de flesta av Rekarne kyrkor har man nämligen från Eskils egen tid hittat runristade gravkistor, som nu ligger sönderslagna, men som ursprungligen måste ha stått resta inne i ett kyrkorum" /Ur Sörmlandsbygden 1951 sidan 70.

"Eskils-bilderna i de sörmländska kyrkorna kan än vara bondskt enkla som i Vansö kyrkas altarskåp, eller furstligt magnifika som i Ytter Selö kyrkas, bägge från slutet av den katolska tiden" /Ur Sörmlandsbygden 1959 sidan 15.

"I Ytterselö kyrkas altarskåp sns en biskop med ett kraftfullt, litet trött ansikte. Han är klädd i full ornat med mitra på huvudet och kräkla i handen men därutöver också tre kantiga stenar. Det är den sörmländske missionsbiskopen S:t Eskil, som han skildrats av en bildhuggare i Antwerpen omkring år 1500. Vi vet om S.t Eskil, att han någon gång under 1000-tale blev biskop "nordanskogs" med säte i det Tuna, som efter hans död skulle komma att kallas för Eskilstuna. Han skall ha lidit martyrdöden i Strängnäs genom att stenas. När detta skedde vet vi emellertid inte. Biskop Eskils mission gav tydligen goda framgångar, De registreras bl.a. genom tillkomsten av ett stort antal runinskrifter från hans tid, inskrifter, som ovan visats vara kristna antingen genom att de dekorerats med det kristna korset eller genom att inskriften slutar med en kristen bön: "Gud hjälpe hans själ!". " / Ur Stallarholmens kommun (1969), sidan 26

Litteraturtips:
I Bidrag till Södermanlands äldrekulturhistoria volym 37 (1944) skriver Tryggve Lindén "...om S:t Eskil och S:t Botvid, Södermanlands skyddshelgon (s.3-24) och redogör för de gamla legenderna om dessa helgons död".