Header

Beskrivning: Fragment av lockhällen från en s.k. Eskilstunakista, ett gravmonument med höga gavlar från 1000-talets mitt.

Anmärkning: Sö 371

"I vapenhuset förvaras ett fragment av en runsten, påträffat i kyrkans grund år 1935 och försett med inskrift, som dock är alltför kort för att ge någon mening, och dessutom ett fragment av kalksten ornerat med vackra slingor. Det anses utgöra en del av lockhällen till en s.k. Eskilstuna-kista, d.v.s. et gravmonument i fom av en kista med mycket höga gavlar. Dessa monument bruka vara försedda med slingornamentik av det slag, på vilket fragmentet i Ludgo kan uppvisa prov. De dateras till tiden omkring 1000-talets mitt. Då de äro kristna till sin karaktär, vittna de om kristendomens inträdande, och, då de alltid uppträda i anslutning till kyrkor, anses de visa, att sockenindelningen inom de trakter, där de förekommo, redan vid ovan angivna tidpunkt varit densamma, som i stort sett än idag är gällande. De anses också tyda på förekomsten av kyrkobyggnader av något slag. Det lilla fragmentet, som ger oss rätt att draga liknande slutsatser beträffande Ludgo, är sålunda av allra största intresse" /Ur Ludgo kyrka (1943) sidan 5, 8

"Ett av runstensfragmenten i Ludgo kyrka har ej ens inskrift, men är ändå kanske Rönö allra intressantaste. Stenen hittades av författaren [Ivar Schnell] år 1935. Den låg ganska löst anbringad under långhusets sydvästra hörn. Fragmentet är av kalksten och har en runstensornamentik, som man väl känner från andra sörmländska kyrkor framför allt i Eskilstuna-trakten. I själva Eskilstuna har man hittat ett nästan fullständigt monument av samma typ av kalksten och bestående av två långa, stående hällar och två gavelhällar. Mellan gavlarna har legat en lockhäll, och det är ett stycke av en sådan lockhäll, som finns i Ludgo. Det har kunnat visas, att dessa kistor varit målade i klara färger och att hällarna stått mycket löst förenade med varandra, vilket talar för, at dessa monument aldrig kunnat vara resta ute i markerna utsatta för frost och väta. Det måste betyda, att de givits plats i en byggnad, och eftersom samtliga hittills kända kistor kommer från kyrkor, bör det ha varit i kyrkorna, som kistorna ställdes upp. Kistor av detta slag gjordes omkring år 1050. Det finner man av ornamentikens art. Då ännu inga stenkyrkor hade byggts vid den tiden, är det således ett monument ur Ludgo gamla, i övrigt okända träkyrka, som på detta sätt bevarats åt oss. Det är emellertid synd, att så litet av kistan ännu återfunnits. Kanske på sin höjd en tjugondel. Övriga delar ligger väl inne i den nuvarande stenkyrkans murar, oåtkomliga för forskaren. Ett litet fantasiens frö kan vi plantera genom fyndet av kalkstenshällen. Vi kan komplettera den till en ståtlig och brokigt målad stenkista stående på det stampade jordgolvet i Ludgo äldsta kyrka, och förvisso dominerade den i det lilla templets mörka interiör. Kistan var ett gravmonument, och i den vigda jorden under kistan låg de jordiska resterna av en människa, kanske den, som var kyrkans förste donator, kanske Gunvat "en härse med modig håg" eller kämpen Öbber, som "västerut väpnade sina karlar""/Ur Rönö kommun (1956), sidan 46-47

Litteraturtips:
Sörmlandsbygden 1936 sidan 137