Header

Beskrivning: Pojkar spelar ishockey på svandammen vid Nyköpingshus den 26 december 1951

Anmärkning: Text på baksidan: Sign Carlo Våt is i dis. 1/50 sek bl 5,6 26/12 1951

"Ishockeyn blev populär i Sverige efter andra världskriget. Till en början måste spelet konkurrera med bandyn som utövare eftersom spelen kräver liknande klimat och spelarena. Ishockeyn slog först igenom på ett annat geografiskt område än bandyn, längs Norrlandskusten och i Bergslagen. Konstfrusna banor stod högt på önskelistan för klubbarna som spelade ishockey och bandy. Med konstfrusen bana kan säsongen förlängas och man kan spela även under milda vintrar då det inte finns någon naturlig is. När konstfrusna banor först började anläggas på 1960-talet skapade banor för båda spelen. På 1970-talet ökade ishockeyns popularitet stort på bekostnad av bandyns. Den snabbare och aggressivare ishockeyn drog mycket publik på plats vid arenan och gjorde sig bättre som TV-underhållning. ishockeyns spelplan är mindre än bandyplanen. Det var därför lättare för ishockeyn än för bandyns vänner att förmå kommunala beslutsfattare att satsa på att bygga ishallar. Med inomhushushallarna, som eliminerade klimatets inverkan, kunde ishockeyn sprida sig söderut. Idag spelas hockey praktiskt taget överallt i landet. De allra flesta ishallarna är byggda för ishockey. Bara ca 10 procent är byggds för bandy. En ishall är i första hand en funktionell anläggning med isarenan i centrum och väggarna som ett skal omkring. Som byggnad skiljer den sig inte från en butiks- eller fabrikshall. Eftersom det kostar att driva en ishall gäller det att få inkomster. Stora läktare med plats för betalande åskådare placeras runt arenan. Färgsättningen i byggnaden är neutral så att sponsorernas reklamskyltar ska synas tydligt. Hallen kan t o m döpas efter huvudsponsorn. Belysningen och färgsättningen är anpassade för TV-inspelningar. Att ha en ishall i en kommun innebär att det går att spela ishockey året runt. Ambitiösa spelare har alla möjligheter att träna och bli ännu bättre. Men hallen är dyr i drift och kommunen har därför inte alltid råd att spola och sköta de många småbanorna intill skolor och bostadsområden. Det har fört med sig att mycket av det spontana, lekfulla spelandet har upphört.
[...] Innan konstfrusna banor och ishallar satte klimatet ur spel spelade grabbarna spontant och oorganiserat hockey där det fanns is. Kraven på anläggning och utrustning var inte så stora" / Ur "Från vallen till hallen - en upptäckarbok om idrotten i arkiv och kulturmiljöer" (2003), sidan 15