Header

Beskrivning: Arbetare framför gruvlaven vid Oskarsgruvan, Kantorps gruvor i Sköldinge omkring år 1921

Anmärkning: "Ännu år 1921 var gruvlaven vid Kantorp mycket obetydlig. En del av arbetarna har samlats framför laven på varphögarna kring denna"
[…]
"Det blev emellertid Kantorpsgruvorna, som kom att få någon betydelse, och de inmutades 1862 av Finspångs styckebruk. Goda transportmöjligheter fick man för dessa gruvors malm i och med att Västra stambanan färdigställdes just vid den tiden. Redan 1873 började Boxholms aktiebolag intressera sig för Kantorpsgruvorna och 1930 var hela malmfältet i bolagets ägo och är så alltjämt. År 1921 skrev dåvarande disponenten för gruvorna, Hjalmar Eriksson, följande: "Arbetarnas levnadsförhållanden hava genomgått en väsentlig förändring under den tid gruvdriften pågått här. En av våra skjutare anställdes vid gruvfältet 1874, då arbetarna städslades för årstjänst med 3 kr. Dagspenningen var 1,50 samt ett stop mjölk, som förlorades för en månad för den, som skolkade en dag. Arbetstiden var 11 timmar från kl. 7 f.m. till 7 e.m. med en timmes middagsrast. Skjutningen skulle fullgöras efter skiftets slut, vilket med den tidens sprängämnen och laddningar tog 4-5 timmar i anspråk, varigenom skjutarnas arbetstid blev 15-16 immar per dag. Bostaden bestod av ett litet, dåligt rum, hur stor familjen än var, och ofta var rummet genomgång för en annan familj, som bodde innanför". Den tidigaste uppfordringen ur gruvan skedde med hästdrivna vindspel. I början av 1870-talet insattes en ångmaskin och 1901 byggdes för gruvans behov en kraftstation i Nyköpingsån vid Åkfors i Björkviks socken. År 1913 blev den kraften för ringa och utökades med dieselmotorer, och slutligen var år 1917 kraftfrågan definitivt löst genom anslutning till Älvkarlebynätet. Arbetsförhållandena vid gruvan har naturligtvis ändrats oerhört från den första långa tidens primitiva möjligheter. […] Vad som brytes är dels magnetisk dels omagnetisk malm, och äldsta sättet att skilja malmen från stenen var att handplocka bland det renspolade materialet. År 1914 byggdes emellertid ett anrikningsverk, där malmmaterialet först maldes i en kvarn till under en mm kornstorlek, så att de olika materialkornen blir fria, varefter den magnetiska delen tages ut på magnetiska separatorer medan den omagnetiska parten anrikas på skakbord […]" / Ur Sköldinge kommun (1963), sidan 61-62, 64