Header

Beskrivning: Patient och sköterska framför norra paviljongen, kallad Tempelmanska huset, vid S:t Anna hospital i Nyköping under 1920-talet.

Anmärkning: Profeten Tempelmans paviljong vid dåvarande Nyköpings hospital med tillbyggd passage på öster gaveln till 'stormen'. Trapphus på västra gaveln då ej tillbyggt. Byggnaden nu återställd som demolerats till modern 'still'. Gatukontoret som nu är inrymt i byggnaden vill väl ha det så. Blev S:t Annas sjukhus 1931.

Utställning ”Röster i Nyköping 2009”, text på vepa: "I småskolan hade jag en klasskamrat vars mamma var intagen på hospitalet. Han frågade om jag ville följa med och besöka henne. Innanför det höga järntrådsstängslet stod hon och väntade på sin pojke. Jag minns att så fort hon såg honom, stack hon ut händerna genom nätstaketet och ropade hans namn. Hon smekte honom på kinden och höll sedan kvar hans händer hela tiden vi var där."/Ur Bertil Nymans minnen.

Hospitalet i Nyköping har anor från början av 1400-talet. 1920 fanns det ca 200 patienter på hospitalet. 1931 döptes det om till St. Annas sinnessjukhus. Verksamheten på St Anna lades ner i och med öppnandet av den nya psykiatriska kliniken på Nyköpings lasarett på 1970-talet.

Motiv publicerad i Sörmlandsbygden 2017 sidan 121

"Vilka var människorna på St. Anna hospital? De flesta av hospitalets patienter under 1920-talet kom från enkla förhållanden. En stor del av männen var industri- och lantbruksarbetare. Många kvinnor arbetade i hushåll, som till exempel kokerskor eller tjänarinnor. Fördelningen mellan könen var förhållandevis jämn och det fanns runt 300 patienter åt gången på St. Anna., De flesta kom från olika orter i Sörmland, men det fanns även de som förflyttades från andra orter i Sverige till Nyköping. De flesta patienterna var inne mellan två-fyra år på hospitalet. Men ju längre en patient blev kvar på hospitalet, desto mindre var chansen att skrivas ut som frisk. Många blev institutionaliserade och levde kvar på hospitalen tills de dog" /Ur Sörmlandsbygden 2017 sidan 120.