Header

Beskrivning: En tidigt fotografi över Strängnäs taget efter stadsbranden 16 april 1871. Det fanns nästan bara skorstenar kvar på det härjade området. Den svenska småstaden var nämligen så gott som alltid vid 1800-talets slut byggd av trä.

Syntolkning: Bild över en nedbrunnen stad, med skorstenar uppstickande ur ruinerna. I bakgrunden syns en väderkvarn och några oskadade hus.

Anmärkning: "Efter den stora branden 1871 fanns det nästan bara skorstenar kvar av det gamla Strängnäs. Den nybyggda väderkvarnen ses längst till vänster"
[…]
"Medan tornväktaren nu gick omkring däruppe, kom elden lös i apotekarens hus vid stora torget. Hur det gick till, fick man aldrig veta. Elden bara fanns där helt plötsligt. Den smög sig sakta upp genom trappen till övre våningen, slickade väggarna och började äta av trappstegen. Men snart fick tornväktaren syn på eldsken och rök i et litet fönster. Han sprang ner en trappa och började häftigt ringa i domkyrkans minsta klocka. Folk i staden vaknade och rusade ut på gatorna med hinkar och sprutor. Hela apoteket stod nu i ljusan låga. Några karlar kom springande och drog stadens stora brandspruta efter sig, medan andra bar vatten i hinkar från sjön. Men det var inte mycket nytta med deras arbete. Elden bara grip omkring sig. Den hoppade från tak till tak, och det brann friskt i de gamla trähusen. Snart var hela den gamla borgarstaden norr om domkyrkan ett enda eldhav, och människorna sprang villrådiga fram och åter för att rädda sina tillhörigheter. Råmande kor och skrikande grisar med rep om magen släpades bort från den brinnande staden. Möbler och sängkläder vräkte man under förvirringen i sjön. Först nästa dag, när det var ljust, kunde man hejda elden. Söder om domkyrkan, där husen inte låg så tätt, fick den ingen näring. Och själva domkyrkan hade helt sluppit undan. Men sjuttiotre hus och gårdar hade blivit lågornas rov, och närmare tusen människor hade förlorat sina hem. Tiden närmast efter den stora eldsvådan fick de, som var utblottade på allt, äta middag gratis hos biskopen och lektorerna, som hade sina hus i behåll. De husvilla fick tills vidare bo i lador och skjul, men många flyttade bort ifrån den brunna staden för alltid. Det var inte bara domkyrkan och bebyggelsen på södersluttningen om domkyrkoberget, som skonades från branden. Stadsdelen omkring väderkvarnen och kvarteret vid Lillgatan räddades också från den stora olyckan. Lillgatan är numera den enda gata i vår stad, som har kvar sina gamla kullerstenar med borgmästarstenarna i mitten. Och vid Lillgatan finns också flera gamla gårdar bevarade, där vi kan se, hur människorna levde i Strängnäs i en gången tid. Före den stora branden såg alla gator i staden ut ungefär som Lillgatan ed sina kullerstenar och röda små hus. Men den bäst bevarade av alla gårdar i Strängnäs är ändå Grassegården […]" / Ur Strängnäs stad (1951), sidan 54-57

"År 1871 ägde en katastrof rum. Staden brann ned nästan fullständigt. Endast partierna runt domkyrkan och vid Västerviken skonades av elden, och så byggdes en ny stad, vilken dock som den gamla dominerades av domkyrkan" /Ur Sörmlandsbygden 1952 sidan 82.

”Klockan var nu omkring 9, och klämtningen hade äntligen upphört sedan den pågått oavbrutet från midnatt. Men branden fortsatte alltjämt i den vidsträckta norra delen av staden. Det var som en öde stad, lugnt och stilla. Men undan för undan började det lysa i fönstren, de hemska lågorna slogo ut och inom kort var alltsammans en rykande hög av grus och spillror med uppstickande kala skorstensstockar.” /Instagram inlägg