Header

Beskrivning: 18 fotoalbum med fotografier från verksamheten på Parkleken Trekanten.

Insamlingen består även av 22 dagböcker mellan 1977-1998 med korta notiser om den dagens aktiviteter, väder mm, tre vykortsalbum, klippböcker från Sommarklubben, diabilder, litteratur, kompendium och verksamhetsplaner.

Parkleken Trekanten i Brandkärr startades 1975 av Elisabeth Lindgren. Det var framförallt en verksamhet för mindre barn med fokus på lek, men det fanns också en onsdagsgrupp för tonåringar. Verksamheten fanns fram till 1998, sedan slogs parkleken ihop med ett närliggande dagis. Elisabeth startade därefter Familjecentralen i Brandkärr. Materialet speglar verksamheten genom fotografier, tidningsklipp och vykort.

I en intervju från 2018 berättar Elisabeth om hur Parkleken i Brandkärr kom till, hur fritidspedagogerna arbetade där och om hur verksamheten förändrades när fler fritids började öppna i anslutning till skolorna i området.

Elisabeth utbildade sig till fritidsledare på Stensunds folkhögskola utanför Trosa. Efter att ha sökt jobb blev hon 1975 erbjuden att jobba med barn i Brandkärr, med en verksamhet som kallades för sommarparklekar. Den första lokalen var en liten lägenhet i Brandkärr och Elisabeth jobbade själv. Det kunde vara oerhört mycket barn som kom till parkleken i Brandkärr. Fokus var framförallt på att leka utomhus. På förmiddagarna kom det mest små barn som inte gick i skolan. De barnen var ute själva i Brandkärr och hittade till parkleken själva. Elisabeth var också ute och ”plockade upp” barn som ville komma till parkleken och leka.

Lägenheten i Brandkärr blev tillslut för litet, då det kunde komma över 100 barn till parkleken varje dag. Elisabeth sökte bidrag från barnmiljörådet och fick även pengar från arvsfonden för att kunna flytta verksamheten till en större lokal. Nyköpingshem och Nyköpings kommun gick ihop och byggde det så kallade trekantshuset i Brandkärr (som fortfarande finns kvar idag). Det blev parklekens nya lokal.

På 1970-talet fanns ännu inte öppna förskolan, men det fanns flera parklekar som hade funnits innan, de flesta i Stockholm. Elisabeth gjorde flera studiebesök för att få inspiration till verksamhetens aktiviteter. Det bästa med att jobba med parkleken var enligt Elisabeth att man lekte med barnen. Allt var lek. Elisabeth har hela tiden hållit fast vid att det är viktigt att leka för barns utveckling. Det tyckte man inte på 1970/1980-talet. Det bästa med parkleken var också att hon kände att den behövdes för barnen i området. Det fanns många barn som inte hade en bra plats att vara på efter skolan, som kunde komma till parkleken.

Det var ett brett spann mellan åldrarna på barnen på parkleken. Allt från små barn till upp till arton-nittonåringar. Det var en förutsättning enligt, särskilt när hon arbetade ensam. De äldre barnen fick hjälpa till att passa de yngre. Mycke3t av aktiviteterna i parkleken handlade om skapande. De skapade i många olika material, t.ex. lera och gips. Elisabeth har kontakt med personer som var barn på parkleken när hon jobbade där. Hon får ofta höra att parkleken betytt mycket för de personerna och deras utveckling.

På 1990-talet slogs parkleken i Brandkärr ihop med en närliggande förskola. Fler och fler fritidshem öppnade i anslutning till skolorna och verksamheten på parkleken Trekanten började bli överflödig. Elisabeth började jobba för att starta upp en så kallad Familjecentral: en samverkan mellan barnmorska, BVC, öppen förskola och socionom. Där skulle fokus ligga på de små barnen och deras familjer. Elisabeth gick i pension 2015, men var med och firade när Familjecentralen i Brandkärr firade 20 år 2018.

Sörmlands museum samlade in materialet sommaren 2018.