Header

Beskrivning: Ådersnäppare av mässing, märkt IONES. Rektangulär med avfasade hörn. 16 stålknivar som fälles ut i botten när en spak på översidan föres framåt. På ena sidan spärr som låser knivarna. Botten fäst med överdelen med skruvar på sidor. Snäpparen placeras mot huden. Med hjälp av en fjäderkonstruktion slår den lilla kniven ett blödande sår. Förvaras i åttkantigt fodral, utvändigt klätt med svart imiterat skinn, invändigt med grön sammet. I locket en fastklistrad lapp med delvis svårläst handskrift: C:T:KLt----C.T.Lt plotu.

Gåva av godsägare Edvard Johansson (1857-1937), Oppeby gård i Råby-Rönö socken.

Sjukdomar berodde, enligt humoralpatologisk uppfattning, på obalans mellan "kroppsvätskor". Åderlåtning avlägsnade "dåligt blod" och har förekommit under lång tid i många kulturer med hjälp av antingen blodiglar eller olika instrument. Vanligt förekommande var åderjärn eller ådersnäppare och kohorn eller koppglas. Det var viktigt att ta ut blodet på rätt ställe där "det onda" ansågs att ha sitt ursprung. Åderlåtningsterapin övergavs i Sverige av läkarvetenskapen på 1850-talet men har tillämpats i folkmedicin av kloka gubbor eller gummor in på 1900-talet.
Litt: Fåhraeus, Läkekonstens historia
Litt: Tillhagen, Var kropp i folktron