Header

Beskrivning: Kuvös tillverkad av transparent plast med stomme av metall. Taket består av en avtagbar lucka. Den har fyra handtag i svart plast, två stycken på vardera kortsida. På ena kortsidan finns instrumentpanelen till bland annat syre, lampa, fuktighet och alarm. På båda långsidorna finns två runda luckor. Ytterligare en lucka finns på andra kortsidan där också en hydrometer sitter. På andra sidan instrumentpanelen finns en ritning eller ett schema med modell och nummer inskrivet. Här finns också en -ingång och troligtvis ingång för syrgas. Inuti kuvösen finns en tygbädd. En lampa (troligtvis värmelampa) är monterad över kuvösen. En turkos (blå-grön) slang sitter fast i kuvösen.

32.986:2
Metallvagn till kuvös på 4 hjul och underhylla.

32.986:3
Mätinstrument (enhet BAR) av stål märkt med Lidingö AGA Sweden TM-1660, 18806 samt klisterlapp med BARN C. Den har en gul slang.

Hela kuvösvagnen med lampa har måtten: Längd: 925mm, Bredd: 510 mm, Höjd: 1795 mm.

En bilaga har lämnats in av en sjuksköterska som berättar om användandet av en liknande kuvös, de kallade den "Tunnan":
"Något exakt årtal för när den aktuella kuvösen kom till barnkliniken har jag inte, men jag tror mig veta att den var ny 1963. Kuvösen fick namnet ”Tunnan” av oss som vårdade barnen. Inköpspriset var 3500 kr vilket motsvarade ca 4 månadslöner för en sjuksköterska (min ingångslön 1959 var 880 kr/mån). Den var verkligen ett ”lyft”, den hade fina rena linjer och gav bra möjlighet att övervaka barnets tillstånd. De ställbara sidoplåtarna fick barnen att känna sig mer ombonade.

Lampan, som gav strålningsvärme tillverkades av LUMA, som fyndigt använde den i sin reklam med ett barn i nämnda kuvös och texten ”LUMA – från första stund”. De var dessutom lätta att rengöra, något man knappast kan säga om dagens intensivvårdskuvöser.

Barnen vårdades helt och hållet av barnsköterskor och sjuksköterskor och då barnen var mogna att gå hem fick föräldrarna vara med och klä på dem med sina egna kläder, varefter de fick lämna avdelningen. De vägde då ca 2500 gram.

1976 kom en barnläkare som införde nya rutiner. Föräldrarna gavs tillfälle att vara med vid vården och att amma dem. Vi var övertygade om att antalet infektioner skulle öka, men så blev inte fallet, säkert mycket tack vare stränga hygienföreskrifter.
Möjligheten till intensivvård var mycket begränsade om man jämför med dagens moderna vård. Men det finns flera exempel på att även mycket för tidigt födda och lågviktiga barn överlevde med extra värme och syrgastillförsel och uppfödning med moderns bröstmjölk via sond. Själv har jag ett gudbarn som var ca 2,5 månader för tidigt född och som vid födseln vägde 880 gram och som vägde 810 gram som minst. Hon är idag helt frisk och tvåbarnsmamma. Samtidigt vårdades en annan liten flicka med liknande födelsevikt med samma goda resultat.

1974 anlände AGA:s första intensivvårdskuvös till avd.18 Barnkliniken, men våra kära ”tunnor” fanns kvar då vi flyttade till nuvarande barnklinik 1981, där de successivt ersatts med alltmer tekniska under.
Sist men inte minst bör det dock tilläggas att vårdpersonalen hade ett otroligt engagemang och vi gav barnen oerhört mycket kärlek och omtanke. Det händer fortfarande att vi, när vi träffas, påminner om vissa barn som fastnat i vårt minne. Många av oss är nu mellan 70-85 år, men minns vår underbara arbetsglädje och sammanhållning."
Carin Jerregård-Lindqvist, sjuksköterska
Barnkliniken, Mälarsjukhuset, Eskilstuna