Header

Beskrivning: Gorsingeholmskullarna, rullstensåsar/grusåsar som bildats efter senaste istiden, omkring år 1950

Anmärkning: "Gorsingeholmskullarna består av grus och rullsten. Sedan urminnes tider ar det vuxit gröna ekar på dem, men nu börjar människorna hugga ner ekarna och plundra kullarna på grus, som används till byggen. Den här kullen är nu åter lika naken, som när den höjde sig ur havet"
[…]
"När isen smälte, blev det förstås massor med vatten. Från isens yta rann mängder av smältvatten ner till marken genom stora sprickor. Därnere grävde vattnet breda tunnlar åt sig under isen, och till slut forsade vattenmassorna fram genom jättelika portar i den höga isväggen. Portarna mynnade u i havet, som då täckte hela Södermanland. När vattnet forsade fram genom portarna, var det inte rent och klart. Det förde med sig stenar, grus och slam, som hade lossnat ur isen eller som hade slipats bort från berggrunden, då isen drog fram över den som ett sandpapper. Stenarna, som blivit rundslipade av vattnet, sjönk till botten alldeles utanför de stora portarna, och där sjönk även det grova gruset. Slammet, som ju var mycket lättare, flöt längre ifrån vattenportarna. Sedan sjönk det också till botten och packade ihop sig till lera. Vattenmassorna skilda på så sätt den lätta leran från stenarna och gruset. Men mellan portarna fanns det inga kraftiga vattenströmmar, som kunde spola bort leran och skilja den från senar och grus. Därför blev allting liggande huller om buller, när isen sakta smälte bor från dessa platser De massor av stora och små stenar, som hade varit "sanden" i det jättelika sandpappret, blandades här med grus och slam, som sandpappret hade rivit med sig. En sådan blandning kallar vi morän. I Strängnäs och trakten runt omkring har vi många minnen bevarade av dessa märkvärdiga händelser för tio tusen år sedan. De runda stenarna och gruset, som sjönk till botten utanför portarna, har här tornet upp sig till höjder och åsar, som vi kallar rullstensåsar eller grusåsar" / Ur Strängnäs stad (1951), sidan 9