Header

Beskrivning: Sörmlands märkligaste bronsåldersfynd, de så kallade Skogstorpsyxorna, prydda med guldbleck och bärnstenspärlor. Hittade vid Kälby i Fors utanför Eskilstuna år 1864.

Anmärkning: RAÄ Eskilstuna 558:1

"Sörmlands kanske intressantaste bronsåldersfynd gjordes 1864 vid Kälby i Fors utanför Eskilstuna. Det består av en hel och en fragmatisk bronsyxa med inläggningar av buld och bärnsten. Yxorna har aldrig kunnat vara praktiskt brukbara vapen. Därtill är de för sköra, ty de har gjutits som en bronshinna över en lerkärna. De måste i stället anses vara ett slags gudasymboler" /Ur Sörmlandsbygden 1951 sidan 41.

"Den ståtliga bronsyxan från Kälby i Eskilstuna kommer visserligen inte från kommunen, men den är av ett sådant ovanligt intresse, att den bör få komma med. Denna yxa jämte ett sämre bevarat exemplar förvaras i Statens Historiska museum" […] "...fyndet av två stora gudasymboler, i form av bronsyxor prydda med guldbleck och bärnstenspärlor. De brukar kallas för skogstorpsyxorna, men är hittade vid Kälby i Fors' socken" / Ur Husby Rekarne kommun (1965), sidan 13, 14

"Fotografierna av yxorna visar mindre av detaljerna, som döljes av årtusendenas patina, men det ger mera av det hemlighetsfulla i de väldiga bronspjäserna" /Ur Sörmlandsbygden 1961 sidan 75

"Yxorna har en intressant fyndhistoria. De hittades 1864 på Skogstorps ägor vid Kälby i Fors socken då man i närheten av Eskilstunaån gjorde i ordning ett stycke mark för nyodling. Man kan identifiera fyndplatsen även denna dag. Yxorna låg strax under grästorven och bestod av flera delar: ett stort yxblad av brons, brutet i två bitar, nackpartiet av en liknande yxa samt småbitar av skaften som ursprungligen var av ek med höljen av brons. Inläggningar av guld och bärnsten pryder nackpartierna. Eggbredden är 29.5 cm och höjden från egg till nacke 38.5 cm medan skaftets ursprungliga längd knappast kan ha överstigit 40-45 cm. Det märkliga med fyndet var bl a att det bevarade yxbladet är gjutet av brons över en kärna av lera. Liknande kultyxor har påträffats i Skåne och i Danmark. De kan alla dateras till bronsålderns mitt, omkr 1200-1000 f Kr. Fyndåret, eller senast året därpå 1865, hamnade Skogstorpsyxorna hos George Stephens i Köpenhamn, professor i engelska vid universitetet där. Stephens hade flyttat till Köpenhamn 1851 och gjort sig känd inte bara som språkforskare utan också som samlade av antikviteter, böcker och konstverk. Genom hans försorg fogades de två delarna av den bäst bevarade yxan samman med en järnstav inne i halsen mellan nacke och egg, medan brottet fylldes i med målad gips - detta finns beskrivet på en etikett som nu ligger arkiverad i Statens historiska museum i Stockholm. Lagningen utförde 1865 och vad jag vet har inga försök gjorts för att plocka isär de två delarna för att ersätta järnstaven med ett ur konserveringssynpunkt lämpligare mer beständigt material. År 1866 skänkte George Stephens Skogstorpsyxorna till Historiska Museet där de införlivades i samlingarna med inventarienummer 3573. [...] År 1881 gjordes vid Kälby ett kompletterande fynd - en bit av ett skafthölje av brons och skaft av ek. Dessa överlämnades till Historiska museet som gåva av godsägare Bergstedt på Skogstorp" /Ur "Skogstorpsyxorna på återbesök" i "Husby-Rekarne Hembygdsförenings årsskrift nr 3 (1995), sidan 2

"Skogstorpsyxornas fyndplats leder tankarna lätt till teorin att de skulle nedlagts som offer. Ytterligare sökande med metalldetektor efter flera delar har inte gett något resultat. Man är heller inte helt säker på var fyndplatsen låg. Georg Stephens, som hade yxorna i sin ägo under flera år, gjorde en skiss över fyndplatsen, där han ritade in vägar och moränhöjder. Det är emellertid svårt att tolka den- Därför är man osäker på om vad den egentliga fyndplatsen låg" /Ur "Forntiden i Husby-Rekarne" i "Husby-Rekarne Hembygdsförenings årsskrift nr 3 (1995), sidan 9

"Yxorna påträffades 1864 vid nyodling. G. Stephens har gjort en enkel skiss över fyndplatsen och med ledning av denna kan man sluta sig till att yxor bör ha hittats någonstans inom markerad område" /Riksantikvarieämbetet dnr 321-1084.