Header

Beskrivning: Wadek Sloma med goda vänner på ön Förskär i Mariefred år 1940 intill en av de stenar som de roade sig med att dekorera för att fördriva tiden under interneringstiden.

Anmärkning: Publicerad "Wadek Sloma. En polsk ubåtsman i Mariefred" (2006), sidan 93.

"På sommaren 1940 när det politiska läget stabiliserats något och den direkta krigsfaran inte längre var överhängande, beslutade den svenska regeringen att flytta ubåtarna med deras besättningar in i Mälaren [från Vaxholm]. Båtarnas vapen deponerades i Stockholm. [...]

Vi blev bogserade genom Hammarbyslussen in i Mälaren. Vi visste inte riktigt varför. Det var olika förklaringar hela tiden. Vi hade en så otäck chef för interneringslägret också. Han hette kapten Laurell och var mer tysk än svensk. Först placerades vi på en liten holme, vid Taxinge-Näsby. Där fanns inget vatten och inga möjligheter att skaffa mat. Vi fick ro till Taxinge både morgon och kväll för att hämta vatten som vi fraktade i stora mjölkflaskor. Vattnet räckte inte så länge men på den tiden var Mälarens vatten så rent att man kunde dricka det också. Maten kom med Mariefredsbåten från Stockholm. Den stannade vid holmen, vi fick ro ut till båten, maten vinschades ner och vi rodde i land med den. Det var inte så långt men det blåste hårt ibland. Vi fick inte bo på våra båtar utan sov på konstiga, otäcka pråmar som luktade lång väg och var ohygieniska. Det var så tråkigt och enformigt där på den lilla ön, så vi började rista in bilder på stenar och i träden för att ha något att göra. Jag var där för några år sedan och ristningarna syns fortfarande. Jag tror att vi låg utanför Taxinge från juni till november 1940. Då blev det så kallt och blåsigt att det bestämdes att hela lägret skulle flyttas till Läggestaviken utanför Mariefred. Under tiden som lägret gjordes i ordning, bland annat skulle det sättas upp taggtråd runt hela området, fick vi ligga vid en liten brygga alldeles vid Hjorthagen. Vi satt inne bland hjortarna och åt vår mat. Det gick ett promenadstråk precis förbi, där folk gick och cyklade varje dag. Mariefredsborna var nyfikna på oss och ibland var det så mycket folk som kom och tittade på oss, att vi knappt kunde äta" /Ur boken "Wadek Sloma" sidan 88-89.

Fler foton finns, se fotoprotokoll.
Se även intervju med Wadek Sloma 2005-12-22