Header

Hertig Karl anlade ett glasbruk i Nyköping på 1580-talet. Sedan 1937 har man gjort kopior på dessa glas, med mycket varierande utseende. En långlivad och omtyckt souvenir.

Det var under restaurering av den gamla vasaborgen Nyköpingshus som man på 1930-talet återfann ”ett otal fragment från den tid, då Gustav Vasas yngste son var hertig över Södermanland” (Heribert Seitz, se nedan). Det rör sig om en rustik glastyp som brukar kallas ”Waldgläser”, skogsglas, eftersom järnhaltiga föroreningar i glaset åstadkom en ton i glaset, i det här fallet grönt. En tekniskt mer högstående produkt känt som det venetianska, kallades för kristalle-glas efter sin klarhet.

Karl, sedermera Karl IX, såg om sitt hertigdöme. Han hade ju två äldre bröder med arvsrätt till kronan före honom, Erik XIV och Johan III. Under 1570- och 80-talen arbetade han frenetiskt på att höja statusen på den förfallna medeltida borgen Nyköpingshus. Han ville utveckla glasblåsarkonsten i sitt hertigdöme, och år 1581 nämns för första gången en ”Petter Keller glasmacher”, sannolikt från tyska Hessen. Kort därefter anmodas Keller anställa ”två drenger som han till läre haffue skall och sin konst alldeles underwijse eftersom han ock utloffuet haffuer”. Det var Karls pappa Gustav Vasa som tog initiativet till en svensk glasindustri 1556, i Stockholm. Karls glashytta låg utanför Nyköping på grund av brandrisken, den återfanns år 2000 vid den gård som träffande nog fortfarande heter Stora Glashyttan i Bergshammars socken. Se vidare Arkeologisk rapport 2003:12, Glasbrukslämningar vid Stora Glashyttan, Sörmlands museum.

Även om tidigare glasbruk anlagts av Gustav Vasa och de andra bröderna är det ”Hertig Karls glasservis” som gett de bästa och flesta fynden. Flera glastyper har rekonstruerats, bara ett helt föremål har bevarats i sin helhet, ett lock. Glashyttelämningen vid Stora Glashyttan anses vara den bäst bevarade i Sverige från 1500-talet (Eva Skyllberg 2003).

Hertigens glasservis, som den har kommit att kallas, är alltså av typen waldglas. De flesta glasen är blåsta i en reffelform och är sen upphettade, vilket har gett den karaktäristiska knottriga ytan. Det finns även släta glasfragment. Det mest framträdande är sigillklacken som pryder cuppan, i relief står CM med krönande krona. Initialerna hänsyftar på Karl (Carolus) och hans första hustru Maria av Pfalz, som han var gift med 1579-1589.

Kopior från 1937
”I samband med Gripsholmsjubileet 1937 har en för den gamla Nyköpingsglaskonsten och för länsmuseet varmt intresserad man tagit initiativet till ett nyskapande av Karl IX:s glasservis. För att härigenom tillföra museet ekonomisk fördel – även om vinsten nu inte kan bli så stor – har han härvid samarbetat med Kosta glasbruk, där alltså den gamla servisen, i de former man hittills lärt känna den, återuppstått i en ny generation. Självfallet är det en utomordentligt svår uppgift, att i tekniskt avseende imitera de gamla glasen…” Sörmlandsbygden 1947: Hertig Karls glas av Heribert Seitz.

Dessvärre vet vi inte för närvarande riktigt hur dessa glas från Kosta såg ut. I ett brev från 1953 diskuteras en ny konstruktion ”De efterbildningar, som på sin tid framställdes av Kosta, ha endast i ytterst ringa mån tagit hänsyn till fotens utförande (med saxen?) och skaftets strama linjer. Det senare har en för renässansen välkänd utformning som en balusterdocka, vars måttförhållanden helt försvunnit på Kostaglaset”. Ur Brev 18 mars 1953 från intendent Carl Gustaf Blomberg till Gullaskruv. Vi vet inte om det ledde till någon produktion på det glasbruket.

Den gråtonade glasservisen från 1960 – 1970-talen.
Under 1950-talet utarbetar man i alla fall med glaset och under 1960-talet finns en hel servis inspirerad av originalglasen – i många fantasifulla former. Möjligen hör några iögonenfallande neongröna glas till denna tid av experimenterande (Reijmyre 1965), vi vet inte om de någonsin såldes, provexemplar finns bevarade i samlingarna. Kanske var det rekonstruktionsritningar som vilseledde. Dock har en del glas av denna färg återfunnits hos antikhandlare i närheten av Reijmyre (2016).

Det blev alltså Reijmyre som fick uppgiften att tillverka en glasservis under 1960 – 70-talen. Färgen modifierades till den bekanta gråtonade varianten som avviker i färg från originalen. Ett av skälen lär ha varit att kunna skilja på original och kopior, om något helt originalglas skulle återfinnas. Det är osäkra muntliga uppgifter.

Servisen blev en succe, på en bevarad lista från 1976-77 noteras ett års försäljning: Hump: 63 st, Karaff med propp: 29 st, Karaff rödvin: 39 st, Sejdel: 188 st, Öl: 376 st, Rödvin: 1237 st, Selter: 572 st, Snaps: 239 st, Starkvin: 286 st, Cognac: 216 st, Skål: 94 st, Römer: 20 st.

Det är inte så konstigt att alla dessa former, merparten utan motsvarighet i det arkeologiska materialet har levt vidare, och ofta säljs till förvånansvärt höga priser på loppmarknader och auktioner. Man kan dock göra fynd, och glaset efterfrågas fortfarande av köpare som vill komplettera sina serviser.

Nysatsning på 1980-talet.
På 1980-talet intresserar sig museets konservator Alarik Wachtmeister för glasmaterialet från Nyköpingshus. Han lyckades återskapa ytterligare former av alla skärvor. Man ville återskapa ett glas som skulle likna originalet bättre, både till glasfärg och form. Det resulterade i att nya formar togs fram till två av glasen. Vinglaset på fot tillverkades under mitten av 1980-talet och lanserades till Nyköpings 800-årsjubileum 1987. Det raka ölglaset, kallat spechtern, fick en ny riktigare form 1992, från det jättehöga vasliknande grå glaset till ett betydligt smäckrare och mindre glas som verkligen liknar originalet. Alla andra former slopades. En bildserie togs på Reijmyre glasbruk 1983 rörande tillverkningen. (S6-83-1-26) Dessa två glas säljs fortfarande på Sörmlands museum.

Under slutet av 1990-talet tillverkades en serie helt klara glas utan sigillklack, de kom att kallas slottsglas. De säljs inte längre.

I Sörmlands museums samlingar finns en stor mängd originalglas, främst i form av skärvor och rekonstruerade glas. De finaste objekten är utställda på Nyköpingshus i utställningen Fursten. Men det finns också ett trettiotal kopior från närmare 80 års tillverkning bevarade i museets magasin.

Litteratur:
Arkeologisk rapport 2003:12, Sörmlands museum, Glasbrukslämningar vid Stora Glashyttan, Eva Skyllberg
Sörmlandsbygden 1947: Hertig Karls glas, Heribert Seitz.
Sörmlandsbygden 1980: Hertig Carls glas, Christer Järlgren
Sörmlandsbygden 2006: Återupptäckt och identifierad – Petter Kellers glashytta, Lars G. Henricson

Vill du veta mer? Under fliken ”Utforska” på vår hemsida kan du ta del av fler berättelser och fotografier från våra samlingar. Klicka på ”Hertig Karl” för att läsa mer om fursten på Nyköpingshus och ”Hertig Karls vinglas blir till” för att se hur nytillverkningen av glasen går till.

Läs mer om samlingen