Header

Museigården Långmaren med byggnader och närmaste omgivning är idag ett skyddat byggnadsminne (1993) och ingår i Nynäs naturreservat (1971). Den brukades fram till 1967 då Landstinget övertog Nynäs marker.

Den siste brukaren Ivar Karlsson (1902-1993) och hans hustru Ebba (1904-1989) bodde kvar till 1983. Sedan dess har byggnaderna rustats upp och Ivar och hans liv har dokumenterats, vilka bland annat resulterat i smalfilmer med oklippt material och en DVD med färdig film (SLM FILM-020). Detta är grundat på ett antal intervjuer med Ivar med flera (SLM INTERVJU-028: 1-12). Mer om Långmaren och människorna där och i grannskapet kan man läsa i ”Nynäs – godset”, utgiven av Sörmlands museum 2003.

I samlingen ingår förutom dokumentationerna ett antal fotografier och enstaka föremål. En modell tillverkad 1989 föreställer inredningen på 1930-talet efter Ivars och han syster Ruts beskrivning (SLM 28245), Ivars far Johans stövlar och skor (SLM 29008, 29009) och en resväska (SLM 29007). Ett oxok som tidigare tillhört Ivar inkom 2016 (SLM 37449).

Långmaren var en samlingsplats för olika folkrörelser i bygden. Bland annat frikyrkosamlingsmöten. En altarduk av röd filt med applikationer skänktes 1995 av Ivars syster Ruts son (SLM 29267). Ivar har berättat om hur det kunde gå till:
“Allt skulle hända vid Långmaren. Det blev liksom centrum för allt möjligt. Farfar var med i nykterhetsföreningen och det var möten. Så blev han ordförande i missionsföreningen som bildades på 1910-talet och där kom resepredikanter. Helgelseförbundets evangelister kom och hade stugmöten. Vi satt i köket. Vi hade särskilda bockar och bänkar som vi tog ner från vinden till mötena. Mamma gav dem mat och de övernattade. Gästerna fick bo i kammaren som var som finrum.” /Ivar Karlsson i ovan nämnda bok Nynäs – Godset.

Dessvärre gick den ursprungliga inredningen på auktion i samband med att Ivar och Rut flyttade från torpet. År 1990 fick museet ta emot en donation från gården Kinger i Vansö socken(Se samling 17023: Gården Kinger). Donationen skedde utan några villkor dock ville givarna gärna se att tingen kom till användning på Långmaren, där de skulle passa väldigt bra. Ivar Karlsson var själv med och valde ut delar av den samlingen, möbler och redskap, som användes till att möblera upp boningshus och uthus.

Om jordbruket och oxarna.
Ivar Karlsson, hans far Johan och farfar Karl Johan har brukat jorden på ett ålderdomligt sätt mellan åren 1885 – 1965. Ivar var en av de sista i landet som använde oxar för allt dragarbete och åkrarna har aldrig konstgödslats. Traktor användes aldrig. Det är skälet till att det här finns en ovanligt rik flora. Här finner man exempel på många växter som förr var karakteristiska för jordbrukslandskapen men som blivit alltmer ovanliga.

Ivar och hans syster Rut växte upp på Långmaren. Ivar stannade kvar, gifte sig 1952 med Ebba f. Karlsson från Mosstorp, Västerljung. Paret fick inga barn. De brukade jorden, tog hand om gårdens djur, bland annat oxarna, dragdjuren som blev filmstjärnor.

”När jag vårsådde med oxarna 1959, kom det filmgubbar och frågade om jag kunde åka med oxarna till Dalarna och vara med vid filminspelning. Det var ”Jungfrukällan” med Ingmar Bergman. Inspelningen skulle ta åtta dagar, men det blev fjorton. Vi reste med slakteribil till Styggforsen.
Oxarna var också med i jordbrukets film ”Saken är biff” och Elsa Beskows ”Tant Blå, tant Brun och tant Gredelin”. 1968, då jag slutat med jordbruket, sålde jag oxarna till SF, som skulle spela in Mobergs ”Utvandrarna” i Småland. Det var ju nästan så att man klarade sig, bara på att spela in filmer,” /Ivar Karlsson i ovan nämnda bok Nynäs – Godset.

”Åk du, uppmanade min fru Ebba. Du har aldrig haft en semester. Och vi har ju färdigsått. Jag klarar korna.” Ivar Karlsson ur tidningsreportage Trosa tidning, arkivet.

Vill du veta mer? Under fliken ”Utforska” på vår hemsida kan du ta del av fler berättelser och fotografier från våra samlingar. Klicka på ”Ivar på Långmaren” för att se dokumentärfilmen om Ivar Karlsson.

Läs mer om samlingen