SLM R82-88-2 - Runsten vid Ytterenhörna kyrka ca 1962

Enhörnas enda runsten norr om Ytterenhörnas kyrktorn omkring år 1962

Objekttyp

Titel

SLM R82-88-2 - Runsten vid Ytterenhörna kyrka ca 1962

Anmärkning

"Enhörna enda kända runsten står norr om Ytter Enhörna kyrktorn. Torbjörn har valt att rista på en av de präktiga röda sandstenshällar, som finns så ymnigt i sydöstra delen av Enhörna" [...] "Endast en runinskrift är känd på Enhörnalandet. Den finns på den präktiga, röda sandstensskivan, som står rest norr om Ytter Enhörna kyrktorn. När man först lärde känna den, nämligen under 1800-talet, så låg den som tröskel i vapenhusets dörr. År 1865 togs den emellertid fram, men då hade den redan hunnit bli ganska illa nött. Inskriften är emmelertid fullt läslig: "Anund och Svarald och Finnvid läto resa denna sten efter Ögisl, sin fader, och Björn efter sin broder. Gud hjälpe hans ande. Torbjörn ristade runorna". Ristningen står som vanligt är i en ormslinga, men mycket ovanlig är den bild, som finns mitt på stenen. En man i toppug hjälp hugger med en yxa mot ett fyrfotadjur, som kanske kan vara ett lejon, kanske en häst men kanske allra helst bör betecknas som ett "runstensdjur" i vikingatidens karakteristiska stil"" /Ur Enhörna kommun (1966), sidan 18-19

Bild publicerad i "Enhörna kommun" av Ivar Schnell. Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning nr 21, sidan 18

Museikod

SLM

Bildnr / samlingsnr / inventarienr

R82-88-2

Tillkomsttid start

1962

Motiv

Ytterenhörna kyrka Enhörna Ytterenhörna Selebo Södertälje Stockholm Södermanland Sverige

Motivkategori

Bildtyp

Repro: Sv/V

Material (foto)

Papper

Källhänvisning

“SLM R82-88-2 - Runsten vid Ytterenhörna kyrka ca 1962,” Sörmlands museum, hämtad 22 februari 2020, https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/385014.

Publikationer

  • Schnell, Ivar (1966). Enhörna kommun: Sockenbeskrivning 21 [Häfte]. Nyköping: Södermanlands hembygdsförbund (Södermanlands hembygdsförbunds sockenbeskrivningar för hembygdsundervisning). s. 18.