Header

Beskrivning: Ett kuvert innehållande växter samt ett brev. Minnen från Ingeborg Åkerhielms son Knut (1884-1888).
1. Kuvert med Åkerhielms vapen på baksidan. Text med bläck "Lite blommor m.m." Notering med blyerts "att brännas efter mig I.Å.". 12 x 9 cm.
2. Brev skrivet den 25 juni 1888 (Knut gick bort 13 maj samma år). Brevet är undertecknat Knut och är skrivet som om han vänder sig till sin mor från den himmelska tillvaron och med teosofiska, spirituella förtecken. Oklart vem som har skrivit brevet, är det Ingeborg eller någon annan? 27 x 20,6 cm. Avskrift, se nedan.
3. Papper innehållande ett klöverblad (5 blad). Notering "Den 2dra Aug. 1889". Ca 13,5 x 13,5 cm.
4. Litet kuvert med klöver och klöverblom, ingen text.
5. Papper med blad och blomma, ingen text.
6. Tomt grått kuvert.

Avskrift av brevet:
Den 25 juni 1888
Knut är här.
Älskade moder! Du sörjer som de den intet hopp hafva och du bedröfvar den du älskat som sitt barn, men som endast kom till dig för att genom sin bortgång draga dig till ett renare område. Din ande var mig kär sedan en förutgående tillvaro och när jag såg dig genomgå ett nytt jordelif, den der angifven af materiella fördelar löpte fara att glömma de himmelska, bad jag Gud att få födas som ditt barn och genom min tidiga död väcka ditt sinne för en högre verld.
O moder! Om du kunde förstå hur herligt det sommarland är der jag har mitt hem. Barnets form måste jag ju antaga för att komma till jorden – men här är jag en yngling, ty som ande har jag hunnit denna ålder. Var viss på att vi åter skola mötas och att jag följer dig med en kärlek som aldrig kan förkolna. O! skynda dig att emottaga den stora nåd som bjudes dig genom gemenskapen med andens rike. Budskapen derifrån skola snart blifva mindre sällsynta och menniskorna derigenom väckas till renare sträfvanden. Hur få ibland dem förstå ännu hvarför de blifvit födda eller hvart de gå när döden gör ett slut på alla deras beräkningar – Din trängtan efter lycka som finnes inom hvarje ande, hos de sig kunna tillfredsställa med sinnesont eller lumpna förskräckes, men på djupet ligger samma trängtan qvar.
Mod och hopp! Bed Gud styrka dig under vägen, som skall synas dig allt ljusare ju beredvilligare du underkastar dig de prof din ande behöfver. Han skall leda dig säkert genom det trånga passen till ljusa leende ängder der du ska känna den frid som öfvergår alla förstånd.
Gud vare med dig! Om du önskar det kommer jag åter genom detta medium – Farväl.
Knut.