Header

Tisdag 3 mars 1865 anordnar Nyköpings skarpskytteförening en målskjutningstävling.
Vinnaren får ett fint pris, geväret här ovanför, med dagens datum ingraverat på bygelns
undersida.

Skarpskytterörelsen växer och samlar vid tidpunkten över 200 föreningar och över 30 000 skytteintresserade män från alla samhällsklasser på banor runt om i hela landet. Rörelsen menar att den svenska yrkesarmén är för svag och behöver kompletteras med allmän värnplikt och frivillig folkbeväpning.

Under 1888 förändrades den här vyn, från Kvarnbron uppströms mot Stadsbron. De så kallade klappbryggorna, som använts för att tvätta i ån, fanns kvar. Men prästgården som du ser i mitten av bilden, invid brofästet nedanför kyrkan, försvann.

Den hade flyttats dit från Lerbo efter stadsbranden 1719. Men nu var det dags igen. Hela byggnaden flyttades och bytte adress. Denna gång till Brunnsgatan 17.

Olja på duk, Janne Lundgren, ca 1870

Tisdag 5 december 1893 utkommer det allra första numret av Sörmlands Nyheter. Tidningens ambition är att verka för ”länets bästa, fosterlandets väl och vårt folks materiella och andliga förkovran”.

En av de största annonsörerna är guldsmeden Carl Henrik Forsman som rekommenderar sitt välsorterade utbud och ovanligt billiga priser. I hans verkstad på Västra Storgatan 2
finns mängder av verktyg som använts av guldsmeder före honom.

Den här så kallade corpusvågen till exempel, är daterad till 1868.

Fredag 26 juni 1846 kommer den nittonårige Carl Johan Reinhold Andersson till Slottsfängelset på Nyköpingshus. Han är klädd i svart mössa, blå tröja, väst, vita byxor, randig skjorta och stövlar. 

På midsommarafton rymde han från Kungliga Svea Livgardet i Stockholm, efter bara en månad i tjänst. Hans plan var att ta sig till Norrköping och där kliva på en båt. Men eftersom han saknar pass gjorde han en förfalskning. Nu har han gripits och är i Nyköping i väntan på att bli dömd.

Fotboja från slottsfängelset.

Tisdag 2 september 1877 invigs den första järnvägsförbindelsen till Nyköping. Kung Oscar och kronprins Gustaf är här för att inviga och det har byggts en äreportal i slutet av Västra Storgatan.

Glasögonen, så kallade järnvägsglasögon, är av något tidigare datum. Tågen hade då ofta öppna vagnar och glasögonen användes för att skydda resenärernas ögon från sotig rök, både från sidan och framifrån. Den blå färgen ansågs skydda bäst.

Onsdag 29 april 1885 är det marknad i staden. Besökaren kan köpa slaktfeta oxar för 165 kronor och de billigaste mjölkkorna kostar en hundring. Men utbudet på kreatur är ganska litet idag.

Däremot finns gott om spannmål. Priset på vete, råg, korn och havre anges i viktenheten ”skålpund”. När försäljarna mäter ärtor och potatis utgår de från måttet ”kanna”. Det här måttet, som godkänts och märkts av en särskild kontrollant, rymmer två kannor.

Onsdag 1 juli 1868 uppstår en häftig brand i Periodens pappersbruk strax utanför staden. Tre byggnader totalförstörs men med hjälp av vattensprutor och langning av hinkar lyckas huvudbyggnaden och ett lager för färdigt papper räddas.

Det här alnmåttet, som använts sedan den 14 januari 1813, klarar sig undan lågorna. Men företaget och papperstillverkningen upphör.

Måndag 18 februari 1907 är det nästan två år sedan stadens två bryggerier, Gribergska Bryggeriet och Lindbergs Ångbryggeri, slogs ihop och bildade Nyköpings Bryggeri AB.

En som inte är nöjd med sammanslagningen är Gribergs före detta ägare Waldemar Sundell. Det är han som har svart hatt på sig i fotografiet. I Rådhusrätten försöker han få
försäljningen av sitt bryggeri ogiltigförklarad. Han hävdar att han inte minns att han har skrivit på något avtal på grund av långvarigt alkoholmissbruk.

Onsdag 1 februari 1861 är det första gången som posten delas ut i Nyköping. Tidigare fick den hämtas ut på postkontoret på Bagaregatan 34. Brevbäraren heter Jonas Pettersson.

Den här väskan, en så kallad kontraktsväska, används däremot inom kyrkans egen postgång. Skrivelser som ska till eller från prästerna ute i landet går via en så kallad kontraktsprost. I Nyköpings västra kontrakt (NWC) är det Harald Ahlberger som har den uppgiften.

Onsdag 4 april 1888, vid midnatt, promenerar studenten Nils Fredrik Bergman förbi ett hus på Västra Storgatan och ser brandrök tränga ut genom taket.

Kontoristen Alfons Rydberg hör samtidigt höga rop, tar med sig en vattenfylld så kallad assuransspruta och springer upp på vinden. Det är ett av de brandredskap som måste finnas i varje fastighet – det finns ingen professionell brandkår.

Rummet är rökfyllt och han tvingas snart gå ner igen. Men förstärkning kommer och någon timme senare är elden släckt utan att någon kommit till skada. Brandredskap

Lördag 11 maj 1852 skriver provinsialläkaren Gustaf Lundqvist en rapport om läget i Nyköping. Överlag menar han att det här är en sund och regelbundet byggd stad. Undantaget är Östra bergen där den fattigaste befolkningen bor.

Missbruk av brännvin är däremot ett ganska stort problem som ofta leder till sjukdomar. Särskilt bland arbetarna vid de många klädesfabrikerna. Och på grund av den livliga trafiken på Östersjön kommer syfilis ofta hit med sjöfolket – något som kräver noggrann uppsikt.

Lavemangsspruta som tillhört Gustaf Lundqvist.

1861 kliver kapten Gustav Malmström upp med sin silvermegafon på det nybyggda fartygets kommandobrygga, och utropar dess namn: ”S/S NYKÖPING!”.

Ångfartyget som gick av stapeln, som här syns i en liten modell, var nästan 50 år ett ständigt inslag i Nyköping hamn. Från 1861 till 1909 gjorde hon cirka 150 resor per år och tog passagerare mellan Nyköping och Stockholm. Innan tåg och bil var vattenvägen det snabbaste sättet att resa längre sträckor.

Tisdag 5 april 1881 nedtecknas ett antal ordningsregler för arbetshuset vid Nyköpingshus. Bland annat ska de intagna gå ”till vila på anvisat ställe” klockan 9 under den ljusare årstiden, och klockan 8 under den mörka. Då ska lampor och lyktor genast släckas.

På arbetshuset spärras barn och ungdomar in som straff för till exempel, fylleri, olydnad eller föräldralöshet. Här ska disciplin och arbete skapa sunda vanor och bättre människor.

Lykta från arbetshuset

Tisdag 10 juni 1879 får den 41-årige maskinisten Johan Fredrik Hellström, som bor här i staden, patent på en beräkningsmaskin som han har konstruerat. Han har arbetat på
den under lång tid och redan förra året uppmärksammades han i svenska tidningar.

Maskinen, en slags tidig miniräknare, är tillverkad av koppar och valnötsträ och kan användas för addition upp till femsiffriga tal (1-99 999).

Torsdag 3 juli 1879 skriver lantbrukaren Carl Fredrik Nyman på Hesselby gård utanför Nyköping en kort anteckning i sin almanacka. Varje dag noterar han väderleken och om det har hänt något utöver det vanliga. 

Idag har det varit mulet och regnigt. Hans morbror har åkt till staden och lånat 400 kronor på banken för att kunna betala räntorna till fru Rydberg.

Fredag 6 december 1883 får Gustaf Werner Janzon i Kvarsebo en snusdosa från Näfvekvarns arbetarförening.

Gustav är kantor och får gåvan, med ingraverat namn, datum och hälsning, för sin insats som ledare för arbetarföreningens kör.

Snusdosan har tillverkats av silversmeden JG Kihlborg här i Nyköping.

Onsdag 7 januari 1881 har provinsialläkaren Gustaf Lundqvist besökt och inspekterat stadens två apotek – Gripen på Västra Storgatan och Phoenix på Stora Torget. Han har inget att anmärka på deras verksamhet. 

Däremot är han lite irriterad på de kvacksalvare i stadens närhet som invånarna ibland vänder sig till. Han nämner två ”gamla kärringar” – Romans Greta i Kila och kyrkvaktarhustrun Lundblom i Lid. Dessutom brukar ”Wingåkersgubben” Aronsson då och då komma till staden. 

Voltakors, alstrar svag elektricitet om doppat i vatten eller ättika.
Ska bäras runt halsen.

Fredag 27 april 1863 annonserar Axel Wilhelm Åkerlind i tidningen och berättar att ”Herr Wimmerströms trädgård åter är öppen för fotografering, dagligen till klockan två på eftermiddagen”.

Trädgården ligger innanför ett konditori på Västra Storgatan 27. Tidigare har han fotat under bar himmel men sedan en månad finns en paviljong som hans ateljé har flyttat in i.

Söndag 3 november 1844 lämnar den kringresande porträttören Per Lindberg staden efter att ha varit här några veckor. I sin tillfälliga bostad och ateljé, i en källare, har han bland annat tagit den här bilden. Det är det äldsta fotografiet, eller rättare sagt en Daguerreotyp, från Nyköping som finns i museets arkiv.

Framför kameran sitter Olga, Edla, Rickard, ”Gurelie” och Herta Ringvald, barn till stadens kronofogde. Minstingen Olga kan inte sitta still och får ett spöklikt suddigt ansikte i bilden.

Måndag 6 november 1899 kommer den tvåårige Lilly Wickström till Nyköping. I somras dog hennes mamma av lungsot och sedan dess har hon bott med sin pappa och tvillingbror Erik i deras lägenhet på Wollmar Yxkullsgatan 11 i Stockholm.

Nu ska hon börja ett nytt liv, tillsammans med sin moster Elin och hennes make Hjalmar. Hennes pappa och bror är kvar i Stockholm. Lillys paraply, som hon fick i present 1901

Måndag 6 maj 1912 är allt godkänt och papperna påskrivna. Snickaren Gustaf Claesson får tillträde till tomt nummer 66, Runebergsgatan 6, i det nya egnahemsområdet och kan nu börja bygga sitt hus.

Tomten köps loss från staden för 1042 kronor och 20 öre. Genom det påskrivna avtalet får han även ett lån på drygt 5000 kronor för husbygget. I avtalet bestäms att tomten ska
vara bebyggd senast ett år efter tillträdet. Modellen av det färdiga huset är byggt 1975 av Yngve Blomgren, Sörmlands museum.

Söndag 9 oktober 1910 uppmärksammar veckotidningen Hvar 8 Dag de konstnärliga leksakerna från Berglinds leksaksfabrik i Nyköping. Figurerna, de flesta djur av olika slag, tillverkas av ett enda stycke björkträ och är därför ytterst hållbara.

Den lilla fabriken ligger nedanför Storhusfallet och häromkring arbetas det med trä på fler ställen. Bröderna Ljunggrens Möbelfabrik, Nyköpings Ekmöbelfabrik och Nyköpings Möbelverkstäder är några av de större snickerierna i staden, vid sidan om Nordiska Kompaniets verkstäder.

Fredag 11 september 1987 anordnas en karneval för första gången i Nyköping. Det är fest runt om i staden med musik, fyrverkerier, dans och ansiktsmålning för barnen.

Höjdpunkten, karnevalståget, går längs storgatorna och Västra Kvarngatan med avslut på Stora Torget. En reporter beskriver hur det är färgglatt, förtätad och nästan magisk stämning när Sambaskolan Gustav Vasa från Uppsala drar igång. Åskådarhöfterna förblir däremot ”märkligt stela” och man kan märka en viss ovana med de tunga sambarytmerna.

Tisdag 25 juni 1913 rapporteras om ett problem som uppstått på hospitalet, stadens mentalsjukhus. Telefonväxeln har fram till nyligen skötts av hustrun till en skomakare som varit anställd av hospitalet. Men hon har nu försvunnit.

En anledning är troligtvis att hon har haft för dåligt betalt. Eftersom hon förutom att sköta telefonväxeln också har varit portvakt, har hon varit tvungen att själv anställa en medhjälpare. Och då har lönen på 300 kr per år inte räckt till.

Söndag 5 januari 1930 firar Nordiska Kompaniets verkstäder 25-års jubileum. De 40 arbetare som varit med från starten, till exempel träbäraren Frans Oskar Karlsson och sömmerskan Anna Jacobsson, får medalj i Nicolaikyrkan.

Samtidigt, strax efter klockan 13, har tusentals människor samlats på Stora torget. Som ett tack till staden har NK låtit tillverka en ny torgbrunn, ritad av konstnären Ragnar Östberg. Och den ska alldeles strax avtäckas.

Måndag 24 november 1924 ställer Thure Flink, Martin Karlsson och Gustaf Nordh undan spadarna och tar en paus i arbetet. De river loss en bit papper från ett tobakspaket, skriver sina namn och dagens datum, rullar ihop lappen och pillar ned det i en flaska.

Sedan ett par veckor har de grävt schakt för nya avloppsledningar under Västra Kvarngatan, Behmbrogatan och Rådhusgränd. Samtidigt genomförs en arkeologisk undersökning. I arbetet med att modernisera staden upptäcks äldre lager av dess historia.

Bland annat hittas gamla sulor från ett skomakeri, samt medeltida timmer från hus och gatuläggningar i flera nivåer.

Julafton 1924 får Ingrid Larsson, fyra år gammal, ett ganska stort paket. När hon öppnar det möts hon av ett par bruna ögon som tittar på henne.

Den lurviga leksakshunden, som hennes mamma Ingrid ger namnet King, blir genast en favorit.

En vårdag 1935 tas det första spadtaget. Sigfrid Asplund är snickare sedan flera år och arbetar vid husbyggen runt om i staden. Men nu ska han bygga ett eget hem, en plats att bo tillsammans med sin fru Ellen och barnen Rune och Ann-Mari.

Adressen är Ringvägen 1. Det är här, i början av Ringvägen, som de första flerfamiljshusen byggs utanför den gamla stadsplanen.

Lördag 17 mars 1928 klockan 17.45 anhålls den 37- årige Gustaf Hugo Adolfsson utanför Västra Storgatan 31. Anledningen är att han har tiggt pengar och uppträtt hotfullt. Han gör kraftigt motstånd och flera poliser kallas till platsen.

I förhör medger han att han vid flera tillfällen har tiggt både pengar och klädesplagg. Han saknar både arbete och bostad. Han har visserligen sökt jobb som vedhuggare, men utan resultat. Nätterna tillbringar han i lador och andra uthus.

Lördag 26 november 1932 firar Manskören SN 25-årsjubileum och ger konsert i Nicolaikyrkan klockan åtta.

Solisten Olle Björling får beröm för sin klara, vackra röst och innerliga känsla. Kören sjunger med utmärkt precision under hela kvällen och basarna får särskilt beröm. Tenorstämman lät däremot ”en smula ansträngd” vid de högre tonerna, enligt en kritiker på plats.

Alldeles i slutet av 1920-talet meddelar Vilhelmina Franzén att hennes syateljé har flyttat. Från Kungsgatan 9 till Östra Kyrkgatan 29. Hon har också gift sig och bytt efternamn. Tidigare hette hon Karlsson.

Mina, som hennes vänner kallar henne, har drivit sin ateljé sedan 1926 och ” rekommenderas vid behov av all slags klädningssömnad”. Det är hennes låda med silkestråd och det är hon som syns till höger i fotografiet.

På nyårsdagsmorgonen 1926 strax innan nio sitter elvaårige Anna Segelberg på sitt rum i familjens hus och skriver i sin nya dagbok.

”I går kväll var Pappa och Mamma hos Löwenadlers. Klart väder. På förmiddagen var vi ute och gick med Mamma på Öster där jag ej trivs. Det är solsken och vackert väder.”

Klockan åtta på kvällen skriver hon igen.

Nu är det är minus tre grader och ”pappa har varit på visit hos Landshövdingen.”

Onsdag 25 oktober 1944 går veterinären Torsten Segelberg in till Apoteket Fenix på Stora torget. Grannarna på Östra Villavägen har samlat ihop pengar till en förbandslåda.

Samma dag rapporterar Sörmlands nyheter att hårda strider har utkämpats i Nordnorge. Ryska trupper har forcerat den norska gränsen och rör sig mot staden Kirkenes som försvaras av tyska förband. Över Essen i Tyskland fälldes 4500 ton bomber natten till tisdag.

Måndag 30 november 1942 pågår ett renoveringsarbete i Folkets hus på Östra Kyrkogatan. Axel ”Manne” Wahlberg, en av arbetarna på platsen, jobbar på i höstkylan men tänker samtidigt på det pågående världskriget. Han sätter sig ner och skriver ned ett meddelande till framtiden.

”När denna skrivelse kommer i dagen hoppas jag att det är fred i världen. Som det är nu så är det någonting ohyggligt för både människor och djur. Urusel civilisation.”

Vintern 1958 ska Christina Källman, 14 år, åka på en skidresa till Norge som anordnas av Östra församlingshemmet. Hon är inte aktiv i den ungdomsgrupp som finns i församlingen, men är en av många som ändå tycker att det låter lockande att åka skidor.

Inför avresan är hon och hennes kompisar ute och promenerar i snabb takt med sina nyinköpta pjäxor på sig, för att inte riskera att få skavsår i fjällen. Hon handlar också diverse nödvändiga saker, till exempel ett par skidglasögon för skydd mot solen.

Söndag 9 januari 1949 är det två veckor sedan 14-årige Olle Hallberg fick sina nya skridskor i julklapp. På Skavsta har F11:s idrottsförening byggt en hockeyrink och den här morgonen är isen blank när hans gäng har samlats för att spela hockey.

Men Olle märker snabbt att glasögon immar igen. Det känns otäckt att gå in i närkamper. Efteråt tänker han att ”prommis” på Folkungavallen kanske är en bättre idé. Där spelas det musik och man kan paråka med någon tjej som man spanat in.

Måndag 15 maj 1944 börjar Elias Svedberg på sitt jobb som arkitekt vid Nordiska Kompaniets Verkstäder. Som frilansare har han redan tidigare jobbat med Triva, NK:s möbelserie skapad ”av unga människor för unga människor”.

Hittills har Triva-möblerna varit hantverksgjorda men Elias har en idé om en annan typ av konstruktion – serietillverkade och billigare möbler som kan säljas i platta paket och monteras ihop av kunden. Det har aldrig tidigare gjorts i Sverige.

Våren 1955 går Gudrun Larsson omkring i staden och letar efter ett par skor till sin snart ettåriga dotter Kerstin. Det är hennes första par, så det känns lite extra viktigt att det blir rätt.

Men vad ska en ettåring ha för skor egentligen? Hon kan ju inte gå ännu. Men det är klart, det kommer hon ju att lära sig närsomhelst.

Gudrun fastnar för de här, ett par vita skinnskor i storlek 18.

Lördag 2 oktober 1954 invigs stadens första kommunala daghem, Klockberget. Allt är på plats. Leksaker, sagoböcker, instrument för rytmorkester och slöjdutrustning har inhandlas för 1500 kronor.

Redan tio år tidigare konstaterades det att behovet av daghem var stort. Föreningen Nyköpings Barnkrubba hade visserligen funnits i 50 år men räcker inte till längre. Staden växer, kvinnor förvärvsarbetar och få har råd att anställa hembiträden.

Det är också viktigt, sägs det, att barn tränas i ”samlivets och samarbetets svåra konst”.

Fredag 27 oktober 1950 kvitterar Carl Gustaf Blomberg ut en ny motbok. De senaste 30 åren har man behövt en sådan för att köpa vin och sprit. Varje motboksinnehavare får köpa en viss mängd per månad och varje köp registreras.

Med den här boken har Carl Gustaf rätt att handla på Systembolaget här i Nyköping, på Bagaregatan 52.

Söndag 31 mars 1946 är det fullt med bilar och människor på Teatertorget. För första gången utanför USA visas årets modeller av Plymouth och De Soto. Sörmlands Nyheters reporter imponeras av hur snygga bilarna är och beskriver efter en provtur att det inte heller är något fel på deras acceleration och snabbhet.

Det är AB Nyköpings Automobilfabrik som har importerat de splitternya exemplaren.

Miniatyr av en Plymouth

Torsdag 25 maj 1961 pågår en arkeologisk undersökning av det gamla Franciskanerklostret från 1200-talet.

Klostret upptäcktes redan på 1890-talet när grunden till en ny flickskola skulle grävas. Men det är föst nu som man får en bättre bild av an får en bättre bild av klostrets form. Till exempel att kyrkan var 30 meter lång, byggd av tegel i gotisk stil.

Man hittar även gravar och diverse lösfynd. Här ser du en nyckel, fragment från skålar och en målad glasbägare.

Torsdag 27 februari 1964 stannar verksamheten på Periodens bomullsspinneri efter 90 år. Textilmaskinerna säljs för fortsatt produktion till Östafrika.

Men ny verksamhet är redan på gång. Thorsman & Co, som har växt ur sina lokaler i Bålsta, har redan köpt anläggningen och är redo at flytta in. Det unga företaget har växt snabbt och blivit känt tack vare Thorsmanpluggen – de gröna, blå, röda och gula plastpluggar som snabbt konkurrerat ut alla träpluggar.

Måndag 22 mars 1965 skriver Södermanlands Nyheter om Alexej Leonov. Han är den första människa som lämnat sin farkost och tagit en rymdpromenad. Nu har han kommit tillbaka till jorden och berättar om sina upplevelser:

”Jag överväldigades av universums oändlighet. Allting var fullständigt klart och synligt”

Ingen har ännu landat på månen, men rymden är alltmer närvarande. I såväl storpolitik som barns fantasier. I sällskapsspelet slår man men tärningar, snurrar på en skiva och tar sig fram med färgglada raketer längs olika planeters omloppsbanor.

En vårdag 1971 går Maj-Britt Alvarsson in på Wilsons Damekipering i hörnet Östra Storgatan/Sankt Annegatan. Hon är en 37 år gammal socialkamrer i Oxelösunds kommun. Idag ska hon köpa något som hon kan ha på sig på jobbet.

Vad som helst fungerar inte, det finns vissa klädkoder som måste följas. Att ha på sig byxor till exempel, anses opassande för kvinnor. Så det får bli den här istället, en stickad vitrosa syntetklänning.

Hösten 1981 har Jenny Karlström just börjat på högstadiet och behöver gympakläder.

För något år sedan fick hennes pappa Sven Åke den här träningsoverallen när SAAB, där han jobbar, lanserade bilmodellen LANCIA 600 i samarbete med den italienska Fiat- gruppen. Han använder den aldrig, men Jenny tycker att den är rätt snygg. Så hon lägger upp byxorna och gör den till sin.

Julafton 1969 har Gudrun, 18 år, varit uppe sedan klockan sex. Då vaknade hon och började lyssna på julsånger.

Vid julklappsutdelningen får hon en kamera, parfym, almanacka och handdukar. Men framförallt en efterlängtad röd låda – ”Carmen Curlers Deluxe”. Gudruns hår är alldeles rakt men med värmespolarnans hjälp tänker hon fixa den åtråvärda pagen.

Hennes mamma får också en uppsättning, av enklare sort, utan spegel och med genomskinligt plastlock.

Tisdag 13 juni 1978 jobbar Ann-Mari Lövgren som guide på Gamla Residenset vid Nyköpingshus. Plötsligt ser hon en ring som ligger på golvet. Hon lämnar in den till polisen, men ingen anmäler den saknad.

Det finns två stämplar på ringen, GF och M5, som innebär att den är tillverkad av Gustaf Folcker i Stockholm år 1865. Tittar man noggrant kan man även se bokstäverna C.O.S., men det är oklart det betyder. Det finns också ett namn ingraverat, men det är omöjligt att se vad som står.

Lördag 24 juni 1967 firas midsommarafton traditionsenligt på Nyköpingshus. Det mesta är sig likt med dans, lekar för barnen, fyrverkerier och lotteri. Men i år bjuds det på även något nytt. På kvällen kan besökarna dansa till modern dansmusik av Garvis Showband.

Trots detta är det betydligt färre besökare i år än tidigare, endast 7500. Arrangörerna är bekymrade. Om trenden fortsätter kan det bli nödvändigt att ställa in festligheterna framöver.

Tombola om använts vid midsommarfesterna på Nyköpingshus

En sensommardag i början av 1980-talet påtar Sigurd Eriksson i sin örtagård vid villan på Råbyvägen i Harg. Han flyttade hit för tjugo år sedan med sin familj då han, precis som många andra i det nybyggda bostadsområdet, arbetade på det närliggande F11.

Han spenderar mycket tid i sin trädgård och odlar potatis, grönsaker och blommor. Örtagården är bara en liten, men ytterst välskött, del.

Tisdag 25 maj 1999 går Roland Johansson från Flen in på On Off-varuhuset invid E4:an Nyköping.

Under en längre tid har han funderat på att köpa en mobiltelefon. Så när han i en annons för ett par dagar sedan såg att Nokias modell 3110 bara kostar en krona, bestämde han sig för att slå till.

Kvartersskylt från det andra kvarteret, nummer 13c. Här bodde Adolf Helander som utformade stadsplanen du ser till höger. Hans hus låg i stadens nordvästra utkant, på nuvarande Bagaregatan 53, och står fortfarande kvar.

Block som använts vid Nyköpings Bruk som gick i konkurs 1866.

Ritning över bostadshus för manliga arbetare vid Nyköpings Bruk. Byggnaden uppfördes i mitten av 1800-talet på nuvarande Västra Kvarngatan 56 och finns fortfarande kvar. Ritningen gjordes troligen när anläggningarna skulle säljas efter konkursen.

Stadens sårbarhet

Folk kommer och går. Det sena 1800- talets Nyköping karaktäriseras av en stor in- och utflyttning. Mycket beroende av de konkurser och nystarter som avlöste varandra inom tillverkning och industri.

När Nyköpings Bruk gick i konkurs 1866, till exempel, förlorade 353 personer sina jobb. Många arbetare och deras familjer tvingades lämna staden och befolkningen minskade kraftigt.

Konkursen påverkade även stadsbilden. Där fartyg, lokomotiv, ångpannor och järnvägsräls hade tillverkats, återstod några år senare endast ett tomt och förfallet industrilandskap.

Att göra staden större, är det verkligen nödvändigt?

Måndag den 15 juni 1885 träffades en oenig Stadsfullmäktige för att diskutera om det var dags att ta fram en ny stadsplan.

Befolkningen hade inte växt nämnvärt på sistone. Och för bara några år sedan, för första gången på 200 år, hade stadsplanen utvidgats mot den nya järnvägsstationen i sydväst. Här fanns det gott om plats att bygga.

Vid omröstningen vann ändå ja-sidan med 15 röster mot 8 och lantmätaren Adolf Helander fick uppdraget att ta fram ett förslag. Resultatet ser du här till vänster. Till rutnätet adderades nya rätvinkliga kvarter i nordväst, norr om Repslagaregatan.

Under den här perioden formulerades flera olika regler för hur varje svensk stad skulle planeras, byggas och organiseras. Renhållning och brandförsvar skulle leva upp till vissa krav. I Byggnadsstadgan från 1874 bestämdes gators bredd, hur stora torg bör vara och vilken standard nya bostäder skulle ha.

Men viktigast av allt, ingenting fick byggas utan en godkänd plan.

Landsbygden i staden

I planer och kartor markerar rutnätet en tydlig gräns mellan industristaden och landsbygden. Men i det verkliga stadslivet fanns ingen sådan tydlig gräns.

De omgivande åkrarna och betesmarkerna var en förutsättning för stadens försörjning. Djur rörde sig på gatorna. Torgen och handelsgårdarna som utmärker 1800-talets Nyköping, var rum där stad och land möttes.

Vattenkraft och bad

Ganska trevlig och något större än Södertälje. Men ”mycket snuskigare och sämre, full av fabriker och kvarnar”. Så beskriver en besökare sina intryck av staden på ett vykort den 6 juli 1903.

Det är kring ån, med vattnet som kraftkälla, som tillverkningsindustrierna har varit samlade de senaste decennierna. I fotografiet syns Fors ullspinneri som var en av de största arbetsplatserna kring sekelskiftet.

Men även det ljusgröna kallbadhuset i trä som låg på platsen 1901-1937.

Var ligger staden?

När centralstationen stod klar 1913 var de närmaste kvarteren obebyggda. Här i bilden syns en ensam byggnad omgiven av potatisodlingar.

Att stationen skulle placeras här var inte självklart. Ett bygge öster om staden var ett annat alternativ. En tredje idé var att placera stationen väster om teatern och dra spåret söder om staden. Då skulle tågen ha rullat här utanför, mellan museets entré och Nyköpingshus.

Egna hem

I fotografiet till vänster syns Nordiska Kompaniets möbelfabrik, kort efter att den stod färdig 1906. Fabriken skapade jobb, men också problem. Var skulle arbetarna bo?

Från den politiska vänstern fanns önskemål om att staden skulle bygga hyresbostäder. Men förslaget avvisades till förmån för konceptet ”egna hem”. Staden upplät billig mark och NK gav sina arbetare lån för att bygga egna småhus.

Det var en modell som stadens egen utredning hade kritiserat, eftersom de anställda skulle hamna i en beroendeställning gentemot företaget.

En grönare stad

När arkitekten Per Olof Hallman anlitades för att utforma en ny stadsdel i stadens östra utkant strax efter sekelskiftet 1900, var det starten för ett nytt planeringsideal.

Industristädernas allt trängre och osundare stadskärnor hade börjat betraktas som ett problem. Framtidens moderna stad skulle vara något annat. Mot den täta, rätlinjiga formen ställdes det naturliga och organiska.

Trädgårdsstaden var ett begrepp som introducerades. Planen anpassades efter terrängen, vilket ledde till oregelbundet formade kvarter och krokiga gator. Östra villastaden, som området här i Nyköping kom att kallas, är ett illustrativt exempel.

Eftersom politikerna var nöjda fick Hallman även i uppgift att rita en helt ny stadsplan. Den var klar 1913 och syns här till höger. Men eftersom den överklagades flera gånger antogs den kraftigt förändrad först 1923. Allt i planen genomfördes alltså inte.

Bland annat kan du se en gata som går från järnvägsstationen till Stora torget och vidare till hamnen, tvärs igenom rutnätet. Av detta utfördes endast en liten del. Diagonalgatan fick heta Borgaregatan, efter Borgarberget som den aldrig nådde fram till.