Header

Brandsprutor av olika typer, hinkar av läder, svabbar av trä med hampakvastar, befälsskyltar, hjälm, rökmask, nattvaktslurar och till och med en brandspruta på hjul ingår i samlingen som rör brandförsvar. Merparten är från 1800-talet och i vissa fall även från 1700-talets slut och kom tidigt till museet. År 1917 överlämnade Nyköpings Stadsfullmäktige en samling från brandskyddet, sannolikt härrör vissa föremål med okänd bakgrund från denna gåva. Enstaka föremål som rör brandförsvaret kommer även från andra orter i Sörmland, exempelvis har ”caféidkaren Gustaf Johnsson” i Strängnäs lämnat en handspruta av koppar år 1937, och en nattvaktslur kommer från Jakobsberg. Dessvärre finns inga människors berättelser med i detta tidiga material. Då låg inte fokus där. Det gör det idag.

Brandvakter patrullerade nattetid för att kontrollera, upptäcka bränder och under patrulleringen ropa ut klockslagen. De skulle även tillsammans med stadsvakten ansvara för ordningen i staden. I västra klockstapeln trumpetades klockslag och eventuell brandfara med en brandvaktslur, det finns flera i samlingen.

Brandvakten hade även en brandvaktssax, en lång stång med bygel i ena änden, och järnskodd i den andra. Den kunde användas till att stöta hårt i gatan med för att påkalla uppmärksamhet från hus där ljus brann. Och att hålla eventuella fridsstörare om halsen på behörigt avstånd till förstärkning anlände. Den kallades även byling, därav öknamn på polismanskapet.

Handsprutor av koppar eller järnplåt och så kallade assuranssprutor (spruta med hink som ansågs vara nödvändigt att ha för att få ta del av brandförsäkring, assurans), hinkar med påskrift om kvarter och ett antal brandsvabbar av trä och hampa ingick i det som gårdsägare skulle ha tillgängligt. De förvarades också i speciella spruthus, tillsammans med annat material, så som brandyxor och stegar. Materialet i samlingen kommer till största delen från 1800-talet då frivilliga brandcorpsen ansvarade för brandskyddet. En fana och en metallplatta bär namnet. Det finns flera andra metallplattor som var avsedda för befäl, märkta Brandchef, Wakt eller kvartersnummer. De skulle hängas på bröstet.

Av något senare datum är brandhjälmen av pressat läder och en rökmask. De tillhör det tidiga 1900-talet och den fasta brandkåren, se nedan.

Brandförsäkringsmärken dök upp på husen under 1700-talets slut och längre fram under 1800-talet. Allmänna Brandförsäkringsfonden bildades 1782, från 1828 fanns två självständiga bolag, Allmänna Brandförsäkringsverket för byggnader på landet och Städernas Allmänna Brandstodsbolag som försäkrade byggnader i städerna. Från början rörde det offentliga byggnader. Det förde med sig att alla hus fick ett värde, vilket gjorde det möjligt att belåna dem. I samlingen ingår några sådana, dessvärre finns ingen information om var de suttit. Några med texten “Brand Försäkrings Märcke”. Ett annat från Berga-Tuna, med Fågel Fenix, den klassiska symbolen för pånyttfödelse genom eld. Silvermedalj från Städernas allmänna brandstodsbolag 1828-1928 och plakett Södermanlands läns Brandförsäkringsbolag 1846-1946 ingår i samlingen.

Merparten av föremålen kommer från Nyköping. Den frivilliga brandcorpsen bildades under 1840-talet och ersattes 1901 med en fast brandkår. Den första ångsprutan kom 1888, den handdrivna kärrsprutan i samlingarna är tidigare, sannolikt från 1800-talets mitt. En viktig del av brandskyddet var vattenledningen, framdragen 1891. Hinkar, träsvabbar och handsprutor tillhör 1800-talet, speciellt kan nämnas en av järnplåt med texten ”Nicolai sockens Folkskola i Bagartorp”. Det var Abraham Löfvenius som utan kostnad upplät mark åt Nyköpings kommun att på Bagartorp uppföra en skola. Den invigdes 1868.

Det finns även fotografier från eldsvådor, som de från direktör Christofferssons villa i Vingåker som brann 1937. Sannolikt finns även en hel del arkivmaterial. Det återstår att utforska.

Läs mer om samlingen